Den öde fotbollsplanen.

I fredags var jag i Kristineberg o Fotograferade.

När jobbet var färdigt, begav jag mig ut längs de Norrlänska vägarna.

Jag kommer till ett litet samhälle eller by vill jag nog se det som efter någon timme , och på vägen ut från byn tittar jag in i skogen och hittar en helt öde fotbollsplan.

Jag svänger in med bilen o går ut och tystnaden är total.

Det enda jag hör är vinden som susar i granarna och en hund skäller på avstånd.

Jag går ut o ställer mig mitt på planen, och kommer på mig själv att jag bara står o gapar med öppen mun.

Tankarna far igenom mitt huvud och det känns så tragiskt.

Jag blundar o försöker mig höra de ljuden som faktiskt måste funnits här en gång i tiden.

Det ljudet som hörs när man träffar en fotboll i dag med nya skor är liksom ett kort klick. 

Här måste det varit annorlunda.

Tunga läderkulor och skor med skruvdubbar av skinn i det kanske våta gräset, bollen träffades och lätet var nog mer Tungt o mustigt.

Jag sätter mig i bilen och kör hem, och bestämmer mig för att jag måste få reda på historien bakom denna fotbollsplanen.

Hemma på hotellet googlar jag och hittar mycket riktigt information om ett en gång blommande fotbollslag som spelade i Div 3 och som till och med varit på träningsläger i Ronneby.

Där mötte de både Trion O Sturkö.

Jag hittar en kontakt och ringer, frun svarar, och efter en stund ringer Ulf Wikman tillbaka

Det jag inte visste vid det tillfället var att jag nu pratade med en Fotbollsspelare som vann skytteligan tre år i klubben, och som gifte sig med lagledarens dotter, och som var en av de drivande i klubben.

Någon dag efter träffas vi hemma hos Ulf på eftermiddagen och han berättar att han hade börjat leta i tidningsklipp efter samtalet, och jag tände nog en låga i honom.

Han berättar:

Den allra första planen här uppe, var den som kallades ”Myggvallen”

Du vet planer fans det inte här uppe så vi fick hålla till ner på myren.

Målen bestod av enklare trästolpar.

Ett ganska grotteskt minne var när han som sex/sjuåring spelade där ner en kväll och det kom Trana flygandes över planen.

Du vet att de är ju ganska stora, och gav ett skrämmande intryck på en sjuåring som jag var då.

Då Ulf´s far var involverad i fotbollen och höll till på en äng en bit upp i byn, och tränade ungdomslagen, kom byborna överens om att de skulle bygga en helt ny fotbollsplan ute på en myr.

Man bestämde sig för att gräva ut myren, och köpte mängder av dräneringsrör och det blev ju ett helt omöjligt projekt. 

Då man gav upp efter ett tag, fick man av bönderna ett grustag och fick ha det som plan.

Där spelade man fram tills mitten på1960 talet.

1967 fick man igenom i kommunen i Malå ett bidrag på 75000:-till en ny gräsplan.

Ulf berättade för mig att politikerna var ytterst tveksamma till detta, och under mötet reser sig en kille upp från klubben o ställde frågan:

Nog är det väl så att ni som sitter härinne i kväll har ganska nyligen fått installerat vattenklosetter i era hem (Toa med rinnande vatten) ?.

De närvarande politikerna nickade förvånande, varpå han säger:  Då tycker jag att ni skall gå tillbaka till Utedass, för så stor skillnad är det att spela i ett grustag eller att få spela på en gräsplan som fotbollsspelare.

Mötet avslutades och gräsplanen byggdes !.

Man harvade omkring i de lägre divisionerna mellan Div 3 och ner till Div 5.

Laget kvalade 1971 upp till div 3. Man fick vänta 14 dagar på att spela matchen och natten innan så snöade det 20 cm. Hela byn var ute o skottade och vi spelade stort sett på is.

Tyvärr förlorade vi med 3-1 den gången säger han lite tyst..

Ulf  o hustruns bröllopsresa gick ner till det då nybyggda hotell Ronnebybrunn.

Och det var nog där planerna börjades smida för träningslägret som Rökå IF hade där 1970 under en hel vecka.

Man kände sig verkligen som proffs säger han o småler.

Tänk att få åka så långt på den tiden för att få spela fotboll i en hel vecka.

1982 blir föreningen vilande, och de kvarvarande spelarna fick frihet att gå till vilken klubb de ville. 

De flesta av dom gick då till IFK Kristineberg och sedan dess har de visserligen haft lite fester i logen och den årliga majbrasan tänds här uppe.

Förra året slogs gräset för sista gången, och sedan dess har det stått öde.

När vi åker upp för att ta lite bilder kliver Ulf ut på planen o stannar till, han säger:  Det är så tragiskt o nu vänder sig säkert svärfar i graven !

Kanske blir det en dag då gräset slås igen. 

Men att det skall spelas Div 3 fotboll här igen, förblir nog bara ett önsketänkande, både för mig och Ulf.

Vill ni läsa mer o kolla på gamla sportfoton från klubben kan ni göra det här

Det gamla grustaget, där det spelades innan gräsplanen

Ulf Wikman gör ett av många mål på planen

En gång var laget med i Svenska tipset. Titta även på rad 36 och 37.

  

Robinson Kent och alla ödehusen.

Jag körde ner till turistbyrån i mitten på veckan.
Jag ville ha lite kartor och info om vad jag skulle lägga tiden lördag o söndag.
Vindelälvens forsar besökte jag i går, men i och med att det är så lite vatten, så  tar det bort lite av upplevelsen.
Visst naturen är storslagen och är svår att greppa, då allt är så stort här uppe.
Men det är öde.. väldigt öde för mig.

Kent Larsen (han som var med i Robinson ) har något som han kallar björngrottan och det
var tjejen på turistbyrån tipsade mig om att köra upp till honom, då han rör sig mycket ute i markerna.
Jag bankade på, och efter ett tag kom han ut.
Jag förklarade för honom om min vistelse, och att han kanske kunde hjälpa mig så jag skulle få ut maximalt av min helg.
Jag fick värdefull information om vad jag skulle besöka, och han visade runt mig i björngrottan.
Det hängde tre stora målningar på väggen. De föreställer årstiderna här uppe.
I dag är han 80 år.. och det kan man inte tro när jag lyssnar på honom.
Han jagar mycket och har ofta tyska gäster här.
Jag promenerar runt 15-20 mil i veckan säger han.
Jag tycker det verkar overkligt, men han förklarar att han har hundarna med sig, och de behöver sin motion.
Dagen efter skall jag till Kristineberg , och han tittar på mig och säger: Det är väldigt öde där uppe.

Denna sommaren har ju varit fantastisk, och det har varit enormt mycket bär uppe på fjället.
Lingon, blåbär, och svamp.
En lärare som jag träffade förklarade att hennes föräldrar hade krav på att om hon skulle med ut, måste hon vara med o rensa !
En dag på fjället innebär att man plockar 2 banankartonger med gula kantareller.
TVÅ BANANKARTONGER !!.

Det var det mycket riktigt öde uppe i Kristineberg.
Man river husen, då de står o förfaller.
Affären är stängd, och jag funderar på min svaga sida att handla matvaror hemma hos oss, och hade jag bott här hade jag haft en dyr bensinräkning eller så hade familjen svultit ihjäl.
Av gruvan är  det endast kvar 10% av verksamheten.
Det avfolkas, och allt känns ensamt.

Skolan som jag var på hade 17 elever i klasserna förskola upp till 3:an.
Jag ställer frågan till en av läraren lite smått frustrerat : Men vad lever ni av här uppe ?.
Vi sitter och äter palt, och hon håller på att sätta maten i halsen när min lite annorlunda fråga hoppar ur munnen på mig.
Hon säger: jag har växt upp här ute, men sen flyttade jag in till Umeå när jag var runt 20.
Nu befinner jag mig en någon slags inre kris, eftersom jag sitter med två barn o man och undrar allvarligt, vad jag gör här ute !.
Men det är skönt samtidigt, och det finns ett litet hus nere vid älven. Där sitter jag o lyssnar på tystnaden och jag inflikar, att här är det ju så tyst att det nästan gör ont i öronen..
Hon håller med, och så säger hon att hon skulle vilja köpa det där huset och ha en kamin som man kan sitta o elda i .
Hennes man jobbar på "sågen" och det är landstinget, sågen, och skolan som det finns jobb annars är det ganska så tunt med arbetstillfällen.

På vägen hem hittar jag en fotbollsplan. Det har nog inte spelats boll här på 20 år, och jag går ut o fotograferar.
Gräset är en halv meter, och allt finns kvar, avbytarbänken står vid långsidan och jag kommer på mig själv att bara stå med öppen mun o gapa.
En kungsörn glider över talltopparna och det är … Tyst !!!
Jag googlar när jag kommer hem och så hittar jag ett namn.
Jag ringer upp och frun svarar.: han är på gården o svetsar. men efter en timme ringer han och jag förklarar att jag vill träffa honom.

Jag får lite kort information, och i morgon skall jag dit.
Jag frågar: har du kvar fotbollskorna ?
Ja, säger han, frågan är vad de är..

I dag kom snön

Jo´menvisst..

Efter dagens fotojobb så tog jag bilen och körde en sväng .. jag vet inte var.. bara tog en väg som såg vacker ut !
Vädret växlar fort här uppe. Ena minuten sol, nästa snö och regn, sedan sol igen.
Det kom regnblandad snö, så ni inte tror att det kom typ 10 cm direkt.. ! (då hade jag åkt hem igen)
Men, det var kallt i morse. Första gången på länge då jag fick skrapa rutorna.

Charm. ett ord som jag vill beskriva de som lever o bor här med .
Lugna med så klart. (ett signum för Norrlänningarna)

Dagens utryck får bli : ja hör in´t va du säger !!!

Har lärt mig att renarna inte kommer ner från sina betesmarker från i Januari..
Så jag får leta efter "strörenar" som blivit kvar sedan i våras.

Bilder från bilturen kommer nedan..

/Jonas

Skog, Skog, Skog…. och några lingon !

Framme i Lycksele !

Hösten är här, nästan över med.. eller ja, i alla fall i slutet.

Det skall bli -4 på onsdag morgon !

Här finns nog lite tid över för att ge sig ut i skogen o fota med !

Jocke (min kollega) trodde det var älgjakt här nu !?

Borde vara en smart grej o kolla det innan kanske ?!.

Här är otroligt vackert ! 

Tycker det borde ingå i den Svenska läroplanen att alla borde få komma upp till Norrland!

Ps.. Myggen är döööda !! Ds

Frälsaren med Guldskorna

I går var det derby på på Vägga idrottsplats.

IFK Karlshamn behövde 1 poäng, så va det klart till div 3 nästa säsong.
Förvånansvärt lite folk, men det berodde väl delvis på att Asarum mötte Karlskrona samtidigt.
Härligt väder bjöds det på och stundtals bra fotboll med.
Jag kommer i håg 2012 då jag och Björn Skarpswärd (BLT) befann oss nere i Tollarp för att se om IFK kunde Kvala sig upp.
Det gick inte då !! Jag minns de där bistra minerna, och de tomma ansiktsutrycken som om det vore i går. Första bilden är från den matchen nere i Tollarp och det är Jack Eriksson som sitter tom, ensam och besviken efter matchen. 

I dag gick det bättre. 3-1 till IFK (1-1 i halvlek) och om jag skall vara ärlig, visar inte det resultatet matchbilden riktigt rättvist.
Jag tycker att det var de sista 25-30 minuterna som IFK fick hål på Högadalarna!
Erduan Brahimi i Högadal hade en grym träff i kryssribban på en frispark men turen fanns inte på deras sida i dag.

Men så kom han in till slut i 59:onde minuten och sätter den där nickbollen från Pille stenhårt efter drygt 17 minuter på planen.
Guldskorna figurerade på instagram dygnet innan och jag tror att Ridvan hade det klar innan, att de bara skulle vinna detta.
Han drog ett sms till mig någon timme innan och var tokig för att han fick börja på bänken, och så här i efterhand var det nog ett smart drag av Magnus Wedin. Temperamentet på den här grabben steg och när han väl kom ut var han som ett lok på planen !!

Robert Wahlström spelade också med i guldskor, men denna matchen var inte riktigt hans, men med tanke på hur många mål han "pytsat" in under säsongen kan han med gott samvete spela med förgyllda skor han med.

Summerar man detta tycker jag att IFK vann på viljan, när Högadal de sista minuterna vek ner sig och inte orkade stå emot!.
Ett extra plus till "pille" i IFK som är en enorm slitvarg !

Asarum förlorade sin match men spelar även nästa år i Div 2 och IFK Karlshamn spelar i Trean nästa år, och Högadal har stor chans att kvala sig upp dom med.

Fotbollen blommar i lilla Karlshamn !

Jack Eriksson i Tollarp 2012