Hur fan får de hända ?.

I går kväll satt jag hemma i soffan för en gång skull o följde fotbollen.

Kvalet till Allsvenskan 2017/  Helsingborg mot Halmstad.

En ganska seg o avvaktande match. 

Julpyntet här hemma fick avbrytas mellan målchanserna.

Så hände det. 

Kommentatorn skrek, och jag släppte julstjärnan som skulle placeras i hallen.

Till min stora glädje var Jordan Larsson den som satte dit bollen.

Jag satt ner en stund o kunde glädjas åt ett snyggt mål.

Helsingborg kommer att klara detta..

Julstjärnan fick vänta, och jag satt lite spänd framför tv´n.

Jordan o Henke i samma lag.

Henke som var med och tog upp Helsingborg till Allsvenskan och nu hans son Jordan som räddar de kvar.

Sedan kom det som inte får hända. 

En staff, som placeras väldigt väl o högra hörnan av Halmstad och resultatet är 1-1.

Med bara några minuter kvar tar Halmstad ledningen med ett enormt snyggt mål, där Helsingborgs försvarare är uppe på läktaren o köper korv...

Slutsignalen går och ett förtvivlat Helsingborg faller i hop.

Halmstad firar besinningslöst, med all rätt, och det är ju bara att gratulera.

Sedan utspelar sig en helt makaber händelse.

Jordan står i den nedre delen av planen och ut kommer ett gäng fans.

Jag tänker.. de skall gå fram o snacka med honom, krama om honom o ge sin stöttning som supporter.

Sedan ser jag att de är maskerade.

En av huliganerna som jag nu inser att det handlar om försöker att slita av Jordans tröja.

Medan flera andra drar o sliter och situationen briserar ut i en ren panik, så ser jag bara

funktionärer. 

Inte en enda vakt o än mindre poliser.

Hur kom de ut på planen ?.

Dom vandrade ut som om de vore helt fritt att ta sig ut bland spelarna.

Jordan blir förbannad och en huligan slår till honom.

En kille som håller på sitt Helsingborg, tar på sig en maskering, vandrar ut på planen helt obehindrat och klappar till den som gjort allt för sitt lag som spelare, nämligen Jordan Larsson.

Han som borde haft en klapp på axeln eller en kram och verkligen lyfts fram som en hjälte.

I stället får han mer eller mindre en smäll på käften av en supporter och som dessutom skall ha hans tröja för han tycker inte att Jordan förtjänar att bära den.

Hur fan får man i hop detta ?.

Om man nu tänker så här!. 

Jag tar på mig svarta kläder, jag går ner till närmsta uteställe i stan där jag bor, och har en döskalle i form av skydd för ansiktet. 

Jag börjar skrika o veva med armarna, och jag träffar en person i ansiktet som jag klappar till.

Jag sliter tag i en av gästerna och drar o sliter i personens kläder !. 

Här är de annat... inom 2 minuter skulle jag legat nedtryckt i asfalten med ett antal poliser o vakter över mig.

Innan de får in mig i bilen passar jag på att bryta mig loss från polisen, o kasta några gatstenar mot personalen o vakterna.

Jag skulle få tillbringa natten i en fyllecell förmodligen alt. häktet, och skulle troligtvis blivit åtalad för olaga hot, våld mot tjänsteman, o framkallande av fara.

Träffade jag någon med gatstenarna som jag kastade, skulle jag blivit åtalad för misshandel, alt. grov misshandel.

Socialtjänsten råd skulle nog vara: sluta sup o droga och börja gå i terapi, du behöver hjälp..

Jag skulle fått böter och förmodligen samhällstjänst.

Efter upprepade tillfällen skulle jag få fotboja eller fängelse.

Varje vecka gör jag likadant, antingen där jag bor eller följer jag med en buss och gör det på bortastå!

Ni är inga supportrar ! Ni är ännu mindre fans, och ni har inte fattat någonting om vad fotboll handlar om.

Dessutom är ni några fega jävla kräk som inte ens vågar stå för de ni håller på med, för ni gömmer er bakom masker eller halsdukar.

Ni är väldigt, väldigt små människor. 

Hur ni hamnat där har jag svårt att förstå, men kom för fan inte o säg att fotbollen förde er dit.

Det är verkligen dags att man gör en kraftansträngning mot den här typen av händelser.

För bara något år sedan blev en flerbarnspappa slagen o sparkad till döds (också i Helsingborg)

Han skulle gå o titta på fotboll...

Han kom aldrig hem till sin familj igen.

Första gången jag fotograferade Jordan var en svinkall november 2013 på strandvallens konstgräsplan.

Han gjorde sin första match/träningsmatch för Helsingborg, och en frusen o stolt pappa Henrik stod o kollade på.

Efteråt gick Henke ut på planen o kramade om honom.

Den kramen borde han fått i går med, fast av Helsingborgs fotbollssupportrar !!!

Foto: Krister Hansson

Fredag. 

Ett möte inbokat vid lunch i Karlskrona. 

Vi har bestämt på KHK´s restaurang borta på arenan.

Väldigt trevligt o god mat, och för en gång skull är jag i den miljön, och kan sätta mig ner o prata utan att känna stress.

Är jag där o fotar SHL hockey är de ju inte direkt läge att slå sig ner o ta en middag..

Efteråt tänker jag svänga inom Blekinge Health Arena, ett testlabb som finns för idrottsmän som helt enkelt vill mäta sin fysiska nivå. 

Jag o "Nanne" som jobbar där, har vid flertalet tillfällen pratat om bilder som de är i behov av, då jag gjort ett antal arbeten där borta.

Jag kommer oanmäld, och inser när jag sticker in näsan att här är det fullt ös.

Ett gäng killar o tjejer som är rullstolsbundna förbereder sig för "beep" test.

Kameran ligger i väskan, och jag plockar upp den. 

Jag inser ganska snart att det inte är direkt läge att prata jobb med Nanne, utan han säger 

Skall jag säga till dom att du tar lite bilder ?

Självklart !!

Jonas är här i dag.. han skall ta lite bilder på er ! Är de okej ?.

Alla instämmer nickandes, o så drar vi igång.

Gänget är handbollspelare. 

Ledaren berättar för mig att Sverige har inget Landslag i handboll i parasport, utan detta är ett representationslag. 

Detta innebär i sin tur att laget inte får några direkta bidrag utan får söka sådana för att existera. 

Men målsättningen är givetvis att vi skall få ett Handbollslandslag.

Vid årskiftet skall man ha en Cup i Sölvesborg.

Jag känner igen en av killarna.

Det är Niklas Almers, som jag faktist hade tänkt o ringa upp förra året för att göra ett sportreportage om.

Tiden rann i väg och jag kände att jag inte hade den möjligheten som jag vet krävs för ett reportage.

Niklas är sprinter, eller var. Nu är det handboll som gäller tydligen.

Han har hittat hem i detta säger Nanne, och det är enormt roligt att se honom att trivas så här.

Niklas har 23 Junior-VM guld och tre juniorvärldsrekord.

Han är en av världens absolut bästa rullstolsåkare.

Här kan du se vad Sveriges radio skriver om honom plus en intervju.

Killen som är på banan jämte under testet sliter som ett djur.

Niklas tar tre tag sedan vänder han på banan.

Allt ser så enormt enkelt ut, han är som en maskin.

De andra bryter en efter en, men Niklas.. han fortsätter.

Till slut bryter han o faller långsamt framåt i sin rullstol.

Jag knäpper några sista bilder, och gänget börjar att samlas inne i en föreläsningslokal.

I morgon ska jag dit igen. 

Först för o träffa ett gäng Triathleter, och sedan är det hockey mot Frölunda.

Triathleterna ja, de var ju dom jag skulle prata med Nanne om.

Vi hoppar det... I denna lokalen är det helt klart bäst att komma oanmäld.

/ Jonas 

Presba Birlik - Mjällby AIF

Igår var jag o Bosse Johnsson från Blekingesport i Malmö för att bevaka matchen mellan Presba Birlik och Mjällby.

Regnet stod som spö i backen konstant.

Ett tag var jag lite orolig för mina kameror. 

Jag filmade lite och fotade.

Här nedanför har du lite av resultatet. Inget märkvärdigt, då vädret ställde till det med det mesta.

Mjällby vann och kan nu äntligen pusta ut. Det värsta raset är nog över, och man kan börja bygga från grunden igen.

Så här blev det i tidningen, eller rättare sagt på webben.

Kika gärna in o kolla på de olika intevjuerna.

/ Jonas 

Presba Birlik - Mjällby AIF from Jonas Gustafsson on Vimeo.