Sjöfågelräkning i Blekinge skärgård

För 46:e året i rad görs nu en sjöfågelinventering i Blekinge åt Lunds universitet.

Mats Olsson har varit med från start och borde nu vara i samma ålder som Bockstensmannen.

Min spontana känsla är att jag nästa år borde göra en liten film om detta så klart.

Fågelskådningen har fullt med extrema eldsjälar som lägger ner väldigt mycket tid, oftast utan någon form av ersättning.

Men det är ett väldigt viktigt arbete där man kan se vilka arter som både är talrika samt om vissa arter minskar.

Nyss publicerades en rapport om just ejdern som definitivt inte mår bra.

I somras pågick även en inventering i skärgården, även denna genomförde Mats, med några fågelskådande vänner.

Den pågick i flera veckor, där man använde sig av båt så klart.

Jag och Ulf Oscarsson hade blivit tilldelade området från Garnanäs till Boön, med start vid gryningen.

Litet kan kanske tyckas men vi skall altså ner på vartenda väg som leder ner till havet för att räkna in all sjöfågel.

Flest förekommande är, hör och häpna Gräsanden.

7 Havsörnar sågs på blandat håll och nu är det verkligen fint att se dom.

Deras rätta element är ett kylslaget hav med dallrande horisont.

Men det finns även annat fint att titta på där ute.

Vinterhämplingar som födosökte på ett skär utanför Gyön, samt fyra kungsfiskare som även dom letade mat längs kustbandet.

Vid Vägga dippade min kraft och jag bommande en flock vigg.

Det här tar nämligen på krafterna kan jag lova er.

Då plockade Ulf fram en bit choklad i handskfacket, och vips så var jag på topp igen.

Några årsarter plockades hem, bland annat Vattenrall, vinterhämpling och tornfalk.

Numera 90 kryss 2021.

Från Järnavik, med gräsänder i fjärden.

En ung Havsörn, spejandes efter mat.

Ulf, en av de duktiga fågelskådarna som deltar. Mössan har han mest på sig för att provocera folk.

En utmaning i naturens element.

Öland 

Vi startade med att försöka hänga in en härfågel i Åkeby.
Den gick vi bom på! 

Temperatur på runt +-0°c
Vi tar beslutet att gå ut mot sandreveln mot schäferiägarna.
Ottenby, ett rent paradis när vädret tillåter.
I dag var det lite annorlunda, men det är ändå så oerhört vackert.
Det är två arter som lockar långt där ute på reveln.
Berglärka och sånglärka. 
Med tips från Manfred, har vi fått indikationer var de rör nere på udden.
Men ju längre vi går, ju mer tappar jag hoppet.
Medvinden gör det någorlunda lätt, och så klart är vi inriktade på att plocka de där två kryssen.
Efter cirka 2 kilometer känns det jobbigt.
Det är livlöst förutom sim och dykänder som vi är klara med.
Plötsligt lyfter en liten brunspräcklig sak framför oss och landar i bland tång och grus.
Den blir inte lättare att artbestämma den där.
Men, den är ensam.
Flyktsättet.
Den gråbrunspräckliga ovansidan gör den till sånglärka.
Detta gör att jag får upp hoppet lite.
Några hundra meter kommer det ytterligare en fågel inflygandes mot reveln.
Sedan kommer det fler, och nu så är dom 6 stycken.
Ett nytt livskryss för mig.
Berglärkan.
Dom  låter sig gärna fotograferas.
Ingen lätt art att få som kryss, men har man en sådan vän som Göran öppnas det upp möjligheter.

Vi vänder tillbaka och vinden har nu ökat.
Nu är det närmare kuling och vi har motvind.
Vi brottas lite lätt med vinden och småpratar med varandra på avstånd.
Båda två är överens om att det går lättare tillbaka.
Det hade varit värre om det hade varit lika tomt på fågel som det var innan vi hittade de arter vi var ute efter.
Då hade nog våra huvuden hängt lågt.
En stor flock med tättingar kommer med rasande fart mot oss.
De kränger runt i vinden och landar i ett buskage med lågt växande tistlar.
Det är den art där jag brukar få följande frågor.
-Jag hade två oerhört vackra fåglar vid mitt fågelbord Jonas, kan det ha varit kanariefåglar?
Nej, det är förmodligen steglits du menar.
Den är färgsprakande och kan mycket väl liknas med en mer exotisk art.
Du ser bilderna längre ner på flocken med steglitser.

Tillbaka till parkeringen, så vi och går en runda ut till fyren.
Där trillar det in snösparv och gråsiska för mig.
Maffe ringer upp Göran och bjuder oss på kaffe och varma bullar.
Vi är inte sena att tacka ja till en sådan inbjudan.
På fyrvägen kommer det in en flock med ljungpipare. En vacker uppvisning med högt tempo. 

Vid vägkanten får vi även syn på tre tofsvipor, och det känns som en bra avslutning.

Tack Maffe för en utsökt fikastund.
Och tack Göran för att du följt mig till snart 100 arter, och det är bara den 10 januari.

Numera 84 arter.

Sälar som gottar sig på udden.

Sånglärkan, ser du den?

Den vackra berlärkan.

Födosökande på reveln.

berglärkan häckar i norr och på kalfjällets lägre nivåer. 

Kaniefåglarna?

Nej så klart inte, utan steglits.

Snösparv, ett år sedan jag såg den sist på eneskärvet i Karlshamn.

Väldigt vackra i flykt.

Tofsvipa,  så klart övervintrande individ.

Ljungpippare, en uppvisning som jag skulle önska att fler skulle få se på Ottenby.

Snöglopp

Jag kryssar omkring.
Anledningen är att det är nytt år, och att jag nu vill ta in årets första arter.
Jag och Göran Andersson och Nanne fick 50 arter dagarna innan nyår och nu så vill ju jag ha in många av dessa så klart.
Vissa är redan klara, men vi (rättare sagt Göran) hade en dvärgbeckasin nere vid Torsö.
Jag bommade den och diskussionen om fokusering kom upp un der vår runda till Halland.
Antingen skådar man fågel, eller gör man en utflykt kom vi fram till.
Utflykter är trevliga, men skådning ger mer och då har man fullt fokus.
Inte en enda minut skall det funderas på annat än just fågelskådning!
I dag gav jag den där beckasinen en ny chans, då andra rapporterat in den på artportalen.
Men jag hade ingen tur i dag heller.
Men fokuset gav spillkråka på långt avstånd vilket blev en ny årsart.
På vägen ner till hamnen passerade jag Mörby där det håller till rapphönor.
Jag såg mest mullvadshögar, men så kom fokuset in.
I med backen och fram med kikaren.
Plötligt rör sig högarna och jag känner att jag får fram ett leende som förmodligen sträcker sig över hela ansiktet.
Äntligen, för jag har snurrat där ganska många gånger för att få koll på dom.
Vidare ner till Nogesund och det blåser ordentligt.
Det blir inte mer roligt när jag kliver ut och det flyger snöglopp rakt i ansiktet.
Jag vet att om jag ställer mig ute kommer jag vara ganska luttrad efter 15-20 minuter.
Jag tar därför och monterar upp tuben i bilen och kör ner fönstret.
Varmt och skönt och kaffe nummer två intas.
Skrakar, knipor och en vacker alfågel räknas in.
Men så kommer den.
Storleken och farten gör att jag bestämmer mig ganska direkt och när jag sedan ser att den är lite kutryggig är det klart.
Observationer på Haväng i fjol, då både storlom och smålom kom fint, gjorde att jag bestämde mig omgående
Fullt fokus! Smålom.
På vägen tillbaka till Karlshamn kom rapport om mindre sångsvan vid Norje.
En fin "obs" där ni kan titta på bilderna och jämföra.

Numera 63 arter!

Torsö hamn där man obsat en dvärgbeckasin.

Kaffe och macka. Två fina koppar blev det på dagens runda.

Nogesunds hamn, med utsikt mot Hanö.

Tuben monterades upp i bilen, vilket blev varmt och skönt.

Utsikt ut mot Hanöbukten. Strax efter att bilden togs passerade smålommen.

Första anblick av mullvadshögarna.

Efter några minuter börjar mullvadshögarna att röra sig. Äntligen hittade jag de där efterlängtade Rapphönorna!

Rödhaken, en riktig hårding när vinden drar längs kusten.

Gärdsmyg, två stycken satt längst ut i buskarna mot havet.

Vad innehåller flocken? 

I mitten tundragåsen, och till vänster skogssädgås.

Sädgås (med den mörka halsen) lyfter. Resten är grågäss.

Kan du se vilken den mindre sångsvanen är?

Till vänster sångsvan, och till höger den mindre även kallad tundrasvan. Titta på det gula på näbben, det går inte hela vägen ut till näsborrarna på den mindre sångsvanen. Storleken är avgörande med så klart.