Fisktärnor och solnedgång

En fantstisk kväll på Spjutö utspelade sig. 

Tanken var att se om jag kunde hitta någon nyanländ Silvertärna, och visst blev det så. En enda hade kommit och höll till på den södra delen av ön där det är fågelskyddsområde nu. Därför togs den in via tubkikaren. Däremot var där mängder av rastande fisktärnor som höll till på kobbarna utanför ön. Trötta och vilande, men där är väl självklart när de flyttat från södra Afrika under 2-3 månaders tid. 

Nu vilar de och äter på det som bjuds ur havet, för att sedan häcka på någon trygg plats i skärgården.

Ejdern, staren, och de vitkindade gässen ligger på ägg, och de flesta vårfåglarna har anlänt.

Ön fullständigt sjuder av liv och bilderna låter sig inte talas. Man borde fått med ljudet.

Ljudet från de hundratals Ejdrar som ligger i fjärden. För inte tala om uppståndelsen när den gamla havsörnen lättade från Fröstens-skärv, efter att ha den intagit en måltid på en skarv. En relativt ny art på matsedeln, som den gärna får fortsätta att kalasa på, enligt min uppfattning.

Den gamla havsörnen lyfter från Fröstens-skärv

Sovande fisktärnor

Fisktärna

Fisktärna

Ett hav av violer

En väl dold ejderhona ligger och ruvar

Strandskata

Den sedvanligt vackra solnedgången

Fiskmås i motljus

 

Fågelåret 2023

Svårt att hålla händerna stilla från kikaren. 

Normalt sett tar vi alltid första turen till Skåne den 1/1. 

Det har blivit en tradition, med toppskarvar, trädgårdsträdkrypare eller som i fjol en rödhuvad dykand.

Skånerundorna så här års ger alltid bra med utdelning.

Här finns mycket som övervintrar om inte vintern biter tag ordentligt i vårt avlånga land.

Detta året var Göran med familj i Thailand och firade nyår, och en tradition ger man inte vika på, så vi flyttade fram den första rundan till den femte Januari

Dessutom har vi som mål detta året att kryssa in 300 arter.

Planen är 100 arter innan januari och 200 arter i slutet på April (19 maj hade jag 200 arter i fjol).

Hur nu detta skall gå får tiden utvisa, men planering, snabba beslut och en fulltankad bil dygnet runt är en bra idé.

Vi valde nu att åka en runda i skogarna ovanför Karlshamn och Skåne får vänta tills på söndag.

Målarter som Strömstare skall in så här års, och vi körde upp till knaggelid.

En vacker vägsträcka, inte minst på våren med alla bokskogarna, men även nu så här års, om ån kläs in i is och frost.

Första stoppet, och jag påtalar till Göran och Nanne att vi går ut och tittar och lyssnar, här kan sitta annat längs ravinen mot skogen.

Vi letar på stenarna i ån efter Strömstaren.

Efter någon minut ser jag en större fågel med karaktär av rovfågel sitta på en gren lite länge bort.

Upp men kikaren och jag får inte i hop det riktigt. 

Vid första intrycket en pärluggla, men sedan ser jag att det är en Hökuggla. 

Det blir "jubel och klang" längs vägen och förhoppningar om att detta är ett "300 tecken" att detta skall gå bra, stäms upp i kör.

Vilken drömstart!

Kamerorna smattrar och Nanne får ett livskryss, och jag och Göran kan bocka av en ganska svår art trots våra kontakter i norr.

Det är nämligen där den håller till vanligtvis och häckar, och har du tittat på filmerna från vår norrlandsresa, så kommer du kanske i håg när vi träffade Pär i Östersund som hade en häckning av hökuggla som han följt.

Ett oförglömligt möte för vår del, när vi räknade in 5 Hökugglor på kalhygget om jag inte minns fel.

Resan går nu vidare mot Hemsjö för att få in skogsfåglar (tofsmes, Talltita) och vi stannar till och lyssnar titt som tätt.

Plötsligt så blir det ett jäkla liv i skogen och vi kan konstatera att en ganska svår årsart till föll in på listan.

Nötkråka.

Ett avslut blir en vandring på Elleholm och där stänger vi dörren för i dag.

Lite över femtio arter första dagen är helt okej.

I morgon bär det upp till Kalmar.

Svarthalsad trast, ringand och lite annat skall skall in på januarilistan.

Är du nyfiken på att titta på strömstararna är Fridafors ett perfekt ställe så här års.

Söder om bron, där vattnet tar fart brukar det vara flera stycken.

Allt gott/ Jonas

Tofsmes

Nötkråka, med nöt i näbben dessutom.

Hökuggla

Hökuggla

Strömstare, (bild tagen vid tidigare tillfälle vid Hovmansbygd.

Strömstare, (bild tagen vid tidigare tillfälle vid Hovmansbygd). 

Norrlandsresan, nu åker vi!

Under ett år har vi vi vacklat fram och tillbaka om vi verkligen skulle göra den här resan.
I morgon åker vi.

Två dagars resa upp räknar vi för att komma på plats.
Det blir så klart några stopp på vägen upp, för att rasta och hänga in en del arter på vägen.
Vittangi blir förmodligen den nordligaste punkten där vi fått koordinater så vi skall få in lappmes.
Sedan bär det neråt igen med dagsutflykter och vandringar i bland annat moddus nationalpark.
runt den 13 juni beräknar vi våra så pass lång söderut så vi passerar Nipfjället och fulufjällets nationalpark.
Sedan är det hemfärd.
För att kunna dela med oss av denna förhoppningsvis magiska resa, så kommer jag använda bloggen som ni nu är inne på.
Filmklipp kommer att presenteras ut på Facebook i forn av händelser där ni kan följa med oss.

/Jonas

I full planering hemma hos mig. Tips från skådare, artportalen  koordinater, och google maps används

Fjällripa, denna fotograferad på nipfjället 2021

Ljungpiparen en ortoligt vacker fågel i sitt rätta element.

Göran, letar fjällripa, och fjällpipare.

Sjöfågelräkning i Blekinge skärgård

För 46:e året i rad görs nu en sjöfågelinventering i Blekinge åt Lunds universitet.

Mats Olsson har varit med från start och borde nu vara i samma ålder som Bockstensmannen.

Min spontana känsla är att jag nästa år borde göra en liten film om detta så klart.

Fågelskådningen har fullt med extrema eldsjälar som lägger ner väldigt mycket tid, oftast utan någon form av ersättning.

Men det är ett väldigt viktigt arbete där man kan se vilka arter som både är talrika samt om vissa arter minskar.

Nyss publicerades en rapport om just ejdern som definitivt inte mår bra.

I somras pågick även en inventering i skärgården, även denna genomförde Mats, med några fågelskådande vänner.

Den pågick i flera veckor, där man använde sig av båt så klart.

Jag och Ulf Oscarsson hade blivit tilldelade området från Garnanäs till Boön, med start vid gryningen.

Litet kan kanske tyckas men vi skall altså ner på vartenda väg som leder ner till havet för att räkna in all sjöfågel.

Flest förekommande är, hör och häpna Gräsanden.

7 Havsörnar sågs på blandat håll och nu är det verkligen fint att se dom.

Deras rätta element är ett kylslaget hav med dallrande horisont.

Men det finns även annat fint att titta på där ute.

Vinterhämplingar som födosökte på ett skär utanför Gyön, samt fyra kungsfiskare som även dom letade mat längs kustbandet.

Vid Vägga dippade min kraft och jag bommande en flock vigg.

Det här tar nämligen på krafterna kan jag lova er.

Då plockade Ulf fram en bit choklad i handskfacket, och vips så var jag på topp igen.

Några årsarter plockades hem, bland annat Vattenrall, vinterhämpling och tornfalk.

Numera 90 kryss 2021.

Från Järnavik, med gräsänder i fjärden.

En ung Havsörn, spejandes efter mat.

Ulf, en av de duktiga fågelskådarna som deltar. Mössan har han mest på sig för att provocera folk.

En utmaning i naturens element.

Öland 

Vi startade med att försöka hänga in en härfågel i Åkeby.
Den gick vi bom på! 

Temperatur på runt +-0°c
Vi tar beslutet att gå ut mot sandreveln mot schäferiägarna.
Ottenby, ett rent paradis när vädret tillåter.
I dag var det lite annorlunda, men det är ändå så oerhört vackert.
Det är två arter som lockar långt där ute på reveln.
Berglärka och sånglärka. 
Med tips från Manfred, har vi fått indikationer var de rör nere på udden.
Men ju längre vi går, ju mer tappar jag hoppet.
Medvinden gör det någorlunda lätt, och så klart är vi inriktade på att plocka de där två kryssen.
Efter cirka 2 kilometer känns det jobbigt.
Det är livlöst förutom sim och dykänder som vi är klara med.
Plötsligt lyfter en liten brunspräcklig sak framför oss och landar i bland tång och grus.
Den blir inte lättare att artbestämma den där.
Men, den är ensam.
Flyktsättet.
Den gråbrunspräckliga ovansidan gör den till sånglärka.
Detta gör att jag får upp hoppet lite.
Några hundra meter kommer det ytterligare en fågel inflygandes mot reveln.
Sedan kommer det fler, och nu så är dom 6 stycken.
Ett nytt livskryss för mig.
Berglärkan.
Dom  låter sig gärna fotograferas.
Ingen lätt art att få som kryss, men har man en sådan vän som Göran öppnas det upp möjligheter.

Vi vänder tillbaka och vinden har nu ökat.
Nu är det närmare kuling och vi har motvind.
Vi brottas lite lätt med vinden och småpratar med varandra på avstånd.
Båda två är överens om att det går lättare tillbaka.
Det hade varit värre om det hade varit lika tomt på fågel som det var innan vi hittade de arter vi var ute efter.
Då hade nog våra huvuden hängt lågt.
En stor flock med tättingar kommer med rasande fart mot oss.
De kränger runt i vinden och landar i ett buskage med lågt växande tistlar.
Det är den art där jag brukar få följande frågor.
-Jag hade två oerhört vackra fåglar vid mitt fågelbord Jonas, kan det ha varit kanariefåglar?
Nej, det är förmodligen steglits du menar.
Den är färgsprakande och kan mycket väl liknas med en mer exotisk art.
Du ser bilderna längre ner på flocken med steglitser.

Tillbaka till parkeringen, så vi och går en runda ut till fyren.
Där trillar det in snösparv och gråsiska för mig.
Maffe ringer upp Göran och bjuder oss på kaffe och varma bullar.
Vi är inte sena att tacka ja till en sådan inbjudan.
På fyrvägen kommer det in en flock med ljungpipare. En vacker uppvisning med högt tempo. 

Vid vägkanten får vi även syn på tre tofsvipor, och det känns som en bra avslutning.

Tack Maffe för en utsökt fikastund.
Och tack Göran för att du följt mig till snart 100 arter, och det är bara den 10 januari.

Numera 84 arter.

Sälar som gottar sig på udden.

Sånglärkan, ser du den?

Den vackra berlärkan.

Födosökande på reveln.

berglärkan häckar i norr och på kalfjällets lägre nivåer. 

Kaniefåglarna?

Nej så klart inte, utan steglits.

Snösparv, ett år sedan jag såg den sist på eneskärvet i Karlshamn.

Väldigt vackra i flykt.

Tofsvipa,  så klart övervintrande individ.

Ljungpippare, en uppvisning som jag skulle önska att fler skulle få se på Ottenby.

Snöglopp

Jag kryssar omkring.
Anledningen är att det är nytt år, och att jag nu vill ta in årets första arter.
Jag och Göran Andersson och Nanne fick 50 arter dagarna innan nyår och nu så vill ju jag ha in många av dessa så klart.
Vissa är redan klara, men vi (rättare sagt Göran) hade en dvärgbeckasin nere vid Torsö.
Jag bommade den och diskussionen om fokusering kom upp un der vår runda till Halland.
Antingen skådar man fågel, eller gör man en utflykt kom vi fram till.
Utflykter är trevliga, men skådning ger mer och då har man fullt fokus.
Inte en enda minut skall det funderas på annat än just fågelskådning!
I dag gav jag den där beckasinen en ny chans, då andra rapporterat in den på artportalen.
Men jag hade ingen tur i dag heller.
Men fokuset gav spillkråka på långt avstånd vilket blev en ny årsart.
På vägen ner till hamnen passerade jag Mörby där det håller till rapphönor.
Jag såg mest mullvadshögar, men så kom fokuset in.
I med backen och fram med kikaren.
Plötligt rör sig högarna och jag känner att jag får fram ett leende som förmodligen sträcker sig över hela ansiktet.
Äntligen, för jag har snurrat där ganska många gånger för att få koll på dom.
Vidare ner till Nogesund och det blåser ordentligt.
Det blir inte mer roligt när jag kliver ut och det flyger snöglopp rakt i ansiktet.
Jag vet att om jag ställer mig ute kommer jag vara ganska luttrad efter 15-20 minuter.
Jag tar därför och monterar upp tuben i bilen och kör ner fönstret.
Varmt och skönt och kaffe nummer två intas.
Skrakar, knipor och en vacker alfågel räknas in.
Men så kommer den.
Storleken och farten gör att jag bestämmer mig ganska direkt och när jag sedan ser att den är lite kutryggig är det klart.
Observationer på Haväng i fjol, då både storlom och smålom kom fint, gjorde att jag bestämde mig omgående
Fullt fokus! Smålom.
På vägen tillbaka till Karlshamn kom rapport om mindre sångsvan vid Norje.
En fin "obs" där ni kan titta på bilderna och jämföra.

Numera 63 arter!

Torsö hamn där man obsat en dvärgbeckasin.

Kaffe och macka. Två fina koppar blev det på dagens runda.

Nogesunds hamn, med utsikt mot Hanö.

Tuben monterades upp i bilen, vilket blev varmt och skönt.

Utsikt ut mot Hanöbukten. Strax efter att bilden togs passerade smålommen.

Första anblick av mullvadshögarna.

Efter några minuter börjar mullvadshögarna att röra sig. Äntligen hittade jag de där efterlängtade Rapphönorna!

Rödhaken, en riktig hårding när vinden drar längs kusten.

Gärdsmyg, två stycken satt längst ut i buskarna mot havet.

Vad innehåller flocken? 

I mitten tundragåsen, och till vänster skogssädgås.

Sädgås (med den mörka halsen) lyfter. Resten är grågäss.

Kan du se vilken den mindre sångsvanen är?

Till vänster sångsvan, och till höger den mindre även kallad tundrasvan. Titta på det gula på näbben, det går inte hela vägen ut till näsborrarna på den mindre sångsvanen. Storleken är avgörande med så klart.

 

Fågelskådning i Roslagen.

Jag börjar bli bekant med ställena här uppe nu.
 
Harudden och Ledskär tillhör favoriterna.
Harudden med sina skräntärnor och dvärgmåsarna som flyger som fjärilar över de små öarna. Ledskär med sina fantastiska ständer för vadarna.

Jag steg upp 03.30 i natt för att se om jag kunde hitta några mer nattaktiva fåglar.
Jag hittade nämligen en småfläckig sumphöna nere i Fysingen härom dagen.
Att säga att jag hittade den är väl att ta i, men jag hörde fågeln men bommade den genom att inte vara på hugget.
När jag sedan gick igenom mina filmklipp hemma hörde jag den väldigt tydligt och den hade rapporterats in på exakt den platsen jag spelat in på.
Kan man kalla detta ett ofrivilligt kryss?
 
Fyra ställen besökte jag i dag.
 
Jontes damm bortanför där vi bor.
Karö våtmark.
Harudden.
Ledskär.
 
67 arter kryssades in och jag fick avbryta 08.00 för åskan mullrade in över mig.

Jontes damm 03.45

Harudden med sin koloni av häckande dvärmås och skräntärna. 

Dvärgmåsens typiska kännetäcken, den svarta undersidan på vingarna, plus att den flyger mycket mer graciösare än dess nära släkting skrattmåsen.

En sävsångare sjunger ut för full hals.

Drillsnäppan spanar oroligt efter sina två ungar. I bakgrunden det frodiga älggräset som med sin gula ton blir fint.

Noga följer han varje rörelse från ungarna och vanar när faror dyker upp, med sin raka skarpa visselton "hiiip"

En av ungarna tar skydd vid en brygga. De var två från början när jag upptäckte dom, men en tycks har fallit offer för trutar eller måsar.

Ledskär några mil söder om Gävle. Om några veckor är det helt tjockt med flyttande vadarfåglar här. 
Jag letade efter ett par småtärnor som hållit till där de senaste dagarna, utan resultat.

Gröngölingen en skygg och vaksam fågel. Här på jakt efter myror.