Solen väcker liv.

Att skillnaden kan vara så stor från att fota med en iphone eller systemkamera, så att man kan dö på kuppen tänker man inte så ofta på.

Men så är fallet. Om jag skulle tagit bilden på Huggormen som låg o solade sig i gräset i dag med min mobilkamera, hade jag troligtvis infunnit mig på lasarettet i natt (i bästa fall). 

Då man i stället kan stå på tryggt avstånd med ett teleobjektiv känns det betydligt bättre.

Siesjö 12.30 söndag 6/4 2014

Jag: Du Susanne.. Akta dig för att ligga ner i gräset när du plåtar gullvivorna !

Susanne: Varför då ??

Jag: Jo om jag vore en huggorm, skulle jag bott här !…

Jag går runt ett gammalt äppelträd, och jag har en förmåga att alltid gå neråt med blicken.(Det är nog därför jag inte blivit fotbolls eller ishockeyproffs). Där behöver man liksom titta upp i bland !.. Stenrösen och högt gräs, ett paradis för orm, o där HELT PLÖTSLIGT !

Ni som har träffat på en orm eller flera vet hur det känns. 

Kroppen liksom stelnar till och man blir jävligt skärpt..

Dom är inte att leka med.

Blick stilla, svart som natten, med ett väldigt otydligt sicksack mönster.

Den såg irriterad ut milt sagt. Och det är klart, avsides ute vid en fallfärdig övergiven lada i den biotopen, då hade jag med blivit förbannad om det kommer en tomte med kameror traskandes med munnen full av kanelbullar o kaffe..

Men häftig var den. Den slingrade in i det höga döda gräset och jag tittade ner på mina skor… skor ?, just det.. helkorkat !

Jag brukar säga till folk att: Ut i naturen med er.. 

I dag tillägger jag… Men på med gummistövlarna, för nu har de vaknat !!

/Jonas