.: Den öde fotbollsplanen.

I fredags var jag i Kristineberg o Fotograferade.

När jobbet var färdigt, begav jag mig ut längs de Norrlänska vägarna.

Jag kommer till ett litet samhälle eller by vill jag nog se det som efter någon timme , och på vägen ut från byn tittar jag in i skogen och hittar en helt öde fotbollsplan.

Jag svänger in med bilen o går ut och tystnaden är total.

Det enda jag hör är vinden som susar i granarna och en hund skäller på avstånd.

Jag går ut o ställer mig mitt på planen, och kommer på mig själv att jag bara står o gapar med öppen mun.

Tankarna far igenom mitt huvud och det känns så tragiskt.

Jag blundar o försöker mig höra de ljuden som faktiskt måste funnits här en gång i tiden.

Det ljudet som hörs när man träffar en fotboll i dag med nya skor är liksom ett kort klick.

Här måste det varit annorlunda.

Tunga läderkulor och skor med skruvdubbar av skinn i det kanske våta gräset, bollen träffades och lätet var nog mer Tungt o mustigt.

Jag sätter mig i bilen och kör hem, och bestämmer mig för att jag måste få reda på historien bakom denna fotbollsplanen.

Hemma på hotellet googlar jag och hittar mycket riktigt information om ett en gång blommande fotbollslag som spelade i Div 3 och som till och med varit på träningsläger i Ronneby.

Där mötte de både Trion O Sturkö.

Jag hittar en kontakt och ringer, frun svarar, och efter en stund ringer Ulf Wikman tillbaka

Det jag inte visste vid det tillfället var att jag nu pratade med en Fotbollsspelare som vann skytteligan tre år i klubben, och som gifte sig med lagledarens dotter, och som var en av de drivande i klubben.

Någon dag efter träffas vi hemma hos Ulf på eftermiddagen och han berättar att han hade börjat leta i tidningsklipp efter samtalet, och jag tände nog en låga i honom.

Han berättar:

Den allra första planen här uppe, var den som kallades ”Myggvallen”

Du vet planer fans det inte här uppe så vi fick hålla till ner på myren.

Målen bestod av enklare trästolpar.

Ett ganska grotteskt minne var när han som sex/sjuåring spelade där ner en kväll och det kom Trana flygandes över planen.

Du vet att de är ju ganska stora, och gav ett skrämmande intryck på en sjuåring som jag var då.

Då Ulf´s far var involverad i fotbollen och höll till på en äng en bit upp i byn, och tränade ungdomslagen, kom byborna överens om att de skulle bygga en helt ny fotbollsplan ute på en myr.

Man bestämde sig för att gräva ut myren, och köpte mängder av dräneringsrör och det blev ju ett helt omöjligt projekt.

Då man gav upp efter ett tag, fick man av bönderna ett grustag och fick ha det som plan.

Där spelade man fram tills mitten på1960 talet.

1967 fick man igenom i kommunen i Malå ett bidrag på 75000:-till en ny gräsplan.

Ulf berättade för mig att politikerna var ytterst tveksamma till detta, och under mötet reser sig en kille upp från klubben o ställde frågan:

Nog är det väl så att ni som sitter härinne i kväll har ganska nyligen fått installerat vattenklosetter i era hem (Toa med rinnande vatten) ?.

De närvarande politikerna nickade förvånande, varpå han säger: Då tycker jag att ni skall gå tillbaka till Utedass, för så stor skillnad är det att spela i ett grustag eller att få spela på en gräsplan som fotbollsspelare.

Mötet avslutades och gräsplanen byggdes !.

Man harvade omkring i de lägre divisionerna mellan Div 3 och ner till Div 5.

Laget kvalade 1971 upp till div 3. Man fick vänta 14 dagar på att spela matchen och natten innan så snöade det 20 cm. Hela byn var ute o skottade och vi spelade stort sett på is.

Tyvärr förlorade vi med 3-1 den gången säger han lite tyst..

Ulf o hustruns bröllopsresa gick ner till det då nybyggda hotell Ronnebybrunn.

Och det var nog där planerna börjades smida för träningslägret som Rökå IF hade där 1970 under en hel vecka.

Man kände sig verkligen som proffs säger han o småler.

Tänk att få åka så långt på den tiden för att få spela fotboll i en hel vecka.

1982 blir föreningen vilande, och de kvarvarande spelarna fick frihet att gå till vilken klubb de ville.

De flesta av dom gick då till IFK Kristineberg och sedan dess har de visserligen haft lite fester i logen och den årliga majbrasan tänds här uppe.

Förra året slogs gräset för sista gången, och sedan dess har det stått öde.

När vi åker upp för att ta lite bilder kliver Ulf ut på planen o stannar till, han säger: Det är så tragiskt o nu vänder sig säkert svärfar i graven !

Kanske blir det en dag då gräset slås igen.

Men att det skall spelas Div 3 fotboll här igen, förblir nog bara ett önsketänkande, både för mig och Ulf.

Vill ni läsa mer o kolla på gamla sportfoton från klubben kan ni göra det här