En nattsvart himmel .

Det kändes konstigt i går. 

Tror inte det fanns någon på strandvallen som inte var införstådd med stundens allvar. 

Det var svart på himlen när jag gick in på planen men mina kameror. 

Sommarens ljus var borta och att fota en match 19.00 efter att vi vridit tillbaka klockan, då inser man att vintern verkligen är på väg.

Det var tyst där nere.. hejaklacken hördes tyst, och den glöden som fanns där en gång tycktes vara borta. 

Det brukar alltid vara någon som hänger bakom ryggen på mig i publiken som skriker ut sina tips. Till och med de världsmästarna var tysta i går kväll. 

"Bollkallarna" hängde också med huvudet. 

Så blev det som jag faktist trodde.. Mjällby klarade inte att stå emot. Jag tänker inte vara en av de världsmästarna som står bakom ryggen på mig, men som Anders Linderoth sa på presskonferensen efteråt: Vi är inte tillräckligt starka! o det kan jag bara hålla med om. 

Nu hänger dom löst.. otroligt löst, och jag tror faktist att Helsingborg slår Gäfle, frågan är om Mjällby klarar av att slå Falkenberg borta ?.  

Jag hoppas med hela mitt hjärta att de får en chans att kvala tillbaka... Blekinge behöver Mjällby, och det är helt unikt att det spelas allsvensk fotboll ute på listerlandet. 

Man förstår det kanske först, men när man som jag, fotograferar både Champions League i Malmö, SHL, Hockeyallsvenskan och tar mig till Ullevi för att följa laget . 

En av Expressens äldsta fotografer sa till mig på Ullevi . Om du visste vad jag kan sakna att  få fota på de där små arenorna som Strandvallen. Att få gå o ta en korv i pausen och prata med alla som känner alla där nere är unikt. Sådant finns inte uppe på Friends eller på Ullevi, här är man bara en i mängden ! 

Han har rätt !! Varje gång jag kör den lilla vägen ut till stranvallen tänker jag att det är fantastiskt att det spelas allsvensk fotboll här ute. frågan är hur länge till ?

Och om det var svart på himlen när jag kom dit i går kväll, var det betydligt svartare när jag körde hem.

En fotografs 47-årsdag

Att fylla år i denna åldern är inte så intressant. Visst är det fint när man får vakna upp av skönsång och att två morgontrötta damer stiger in och ger en kaffe på sängen och paketer. Men sedan när jag skall inse faktum att jag ytterligare avverkat ett år, så känns det liksom inte så kul längre. Därför bestämde jag mig för att göra som vanligt även denna dagen. En av mina uppdragsgivare behövde bilder från Mörrums hockeyklubb som vi höll på att utforma en katalog till, och då jag visste att mina kusinbarn var där på skridskoskola så kändes det som ett rent nöje. Linda (kusinen) frågade om August (han med blå tröja) skulle åka med upp o träna, och det skulle han, men enbart för att jag skulle komma dit o fotografera honom !!. 

Karlskrona 16.00 och presentation av den nya spelaren Keley Tessier på isen, då han fick ta emot sin tröja. Du kan läsa om hans meriter här.

Matchen var riktigt bra i första perioden, och KHK tog ledningen med 2-1 inför andra.

Här är det något som inte stämmer med laget då deras andra perioder oftast är helt katastrofala.

Det blev en del snack i omklädningsrummet efter den perioden hörde jag på omvägar, för sedan när tredje var igång bjöds det på fantastisk fin hockey. Helsingborgs dagblad har klippen och du kan kolla på de här. Titta på Filip Crusemans mål 3.02 in i filmen. Fotot är den händelsen är den sista bilden som ligger här under.

Bilderna från dagen hittar du här under. 

 

Den öde fotbollsplanen.

I fredags var jag i Kristineberg o Fotograferade.

När jobbet var färdigt, begav jag mig ut längs de Norrlänska vägarna.

Jag kommer till ett litet samhälle eller by vill jag nog se det som efter någon timme , och på vägen ut från byn tittar jag in i skogen och hittar en helt öde fotbollsplan.

Jag svänger in med bilen o går ut och tystnaden är total.

Det enda jag hör är vinden som susar i granarna och en hund skäller på avstånd.

Jag går ut o ställer mig mitt på planen, och kommer på mig själv att jag bara står o gapar med öppen mun.

Tankarna far igenom mitt huvud och det känns så tragiskt.

Jag blundar o försöker mig höra de ljuden som faktiskt måste funnits här en gång i tiden.

Det ljudet som hörs när man träffar en fotboll i dag med nya skor är liksom ett kort klick. 

Här måste det varit annorlunda.

Tunga läderkulor och skor med skruvdubbar av skinn i det kanske våta gräset, bollen träffades och lätet var nog mer Tungt o mustigt.

Jag sätter mig i bilen och kör hem, och bestämmer mig för att jag måste få reda på historien bakom denna fotbollsplanen.

Hemma på hotellet googlar jag och hittar mycket riktigt information om ett en gång blommande fotbollslag som spelade i Div 3 och som till och med varit på träningsläger i Ronneby.

Där mötte de både Trion O Sturkö.

Jag hittar en kontakt och ringer, frun svarar, och efter en stund ringer Ulf Wikman tillbaka

Det jag inte visste vid det tillfället var att jag nu pratade med en Fotbollsspelare som vann skytteligan tre år i klubben, och som gifte sig med lagledarens dotter, och som var en av de drivande i klubben.

Någon dag efter träffas vi hemma hos Ulf på eftermiddagen och han berättar att han hade börjat leta i tidningsklipp efter samtalet, och jag tände nog en låga i honom.

Han berättar:

Den allra första planen här uppe, var den som kallades ”Myggvallen”

Du vet planer fans det inte här uppe så vi fick hålla till ner på myren.

Målen bestod av enklare trästolpar.

Ett ganska grotteskt minne var när han som sex/sjuåring spelade där ner en kväll och det kom Trana flygandes över planen.

Du vet att de är ju ganska stora, och gav ett skrämmande intryck på en sjuåring som jag var då.

Då Ulf´s far var involverad i fotbollen och höll till på en äng en bit upp i byn, och tränade ungdomslagen, kom byborna överens om att de skulle bygga en helt ny fotbollsplan ute på en myr.

Man bestämde sig för att gräva ut myren, och köpte mängder av dräneringsrör och det blev ju ett helt omöjligt projekt. 

Då man gav upp efter ett tag, fick man av bönderna ett grustag och fick ha det som plan.

Där spelade man fram tills mitten på1960 talet.

1967 fick man igenom i kommunen i Malå ett bidrag på 75000:-till en ny gräsplan.

Ulf berättade för mig att politikerna var ytterst tveksamma till detta, och under mötet reser sig en kille upp från klubben o ställde frågan:

Nog är det väl så att ni som sitter härinne i kväll har ganska nyligen fått installerat vattenklosetter i era hem (Toa med rinnande vatten) ?.

De närvarande politikerna nickade förvånande, varpå han säger:  Då tycker jag att ni skall gå tillbaka till Utedass, för så stor skillnad är det att spela i ett grustag eller att få spela på en gräsplan som fotbollsspelare.

Mötet avslutades och gräsplanen byggdes !.

Man harvade omkring i de lägre divisionerna mellan Div 3 och ner till Div 5.

Laget kvalade 1971 upp till div 3. Man fick vänta 14 dagar på att spela matchen och natten innan så snöade det 20 cm. Hela byn var ute o skottade och vi spelade stort sett på is.

Tyvärr förlorade vi med 3-1 den gången säger han lite tyst..

Ulf  o hustruns bröllopsresa gick ner till det då nybyggda hotell Ronnebybrunn.

Och det var nog där planerna börjades smida för träningslägret som Rökå IF hade där 1970 under en hel vecka.

Man kände sig verkligen som proffs säger han o småler.

Tänk att få åka så långt på den tiden för att få spela fotboll i en hel vecka.

1982 blir föreningen vilande, och de kvarvarande spelarna fick frihet att gå till vilken klubb de ville. 

De flesta av dom gick då till IFK Kristineberg och sedan dess har de visserligen haft lite fester i logen och den årliga majbrasan tänds här uppe.

Förra året slogs gräset för sista gången, och sedan dess har det stått öde.

När vi åker upp för att ta lite bilder kliver Ulf ut på planen o stannar till, han säger:  Det är så tragiskt o nu vänder sig säkert svärfar i graven !

Kanske blir det en dag då gräset slås igen. 

Men att det skall spelas Div 3 fotboll här igen, förblir nog bara ett önsketänkande, både för mig och Ulf.

Vill ni läsa mer o kolla på gamla sportfoton från klubben kan ni göra det här

Det gamla grustaget, där det spelades innan gräsplanen

Ulf Wikman gör ett av många mål på planen

En gång var laget med i Svenska tipset. Titta även på rad 36 och 37.

  

Robinson Kent och alla ödehusen.

Jag körde ner till turistbyrån i mitten på veckan.
Jag ville ha lite kartor och info om vad jag skulle lägga tiden lördag o söndag.
Vindelälvens forsar besökte jag i går, men i och med att det är så lite vatten, så  tar det bort lite av upplevelsen.
Visst naturen är storslagen och är svår att greppa, då allt är så stort här uppe.
Men det är öde.. väldigt öde för mig.

Kent Larsen (han som var med i Robinson ) har något som han kallar björngrottan och det
var tjejen på turistbyrån tipsade mig om att köra upp till honom, då han rör sig mycket ute i markerna.
Jag bankade på, och efter ett tag kom han ut.
Jag förklarade för honom om min vistelse, och att han kanske kunde hjälpa mig så jag skulle få ut maximalt av min helg.
Jag fick värdefull information om vad jag skulle besöka, och han visade runt mig i björngrottan.
Det hängde tre stora målningar på väggen. De föreställer årstiderna här uppe.
I dag är han 80 år.. och det kan man inte tro när jag lyssnar på honom.
Han jagar mycket och har ofta tyska gäster här.
Jag promenerar runt 15-20 mil i veckan säger han.
Jag tycker det verkar overkligt, men han förklarar att han har hundarna med sig, och de behöver sin motion.
Dagen efter skall jag till Kristineberg , och han tittar på mig och säger: Det är väldigt öde där uppe.

Denna sommaren har ju varit fantastisk, och det har varit enormt mycket bär uppe på fjället.
Lingon, blåbär, och svamp.
En lärare som jag träffade förklarade att hennes föräldrar hade krav på att om hon skulle med ut, måste hon vara med o rensa !
En dag på fjället innebär att man plockar 2 banankartonger med gula kantareller.
TVÅ BANANKARTONGER !!.

Det var det mycket riktigt öde uppe i Kristineberg.
Man river husen, då de står o förfaller.
Affären är stängd, och jag funderar på min svaga sida att handla matvaror hemma hos oss, och hade jag bott här hade jag haft en dyr bensinräkning eller så hade familjen svultit ihjäl.
Av gruvan är  det endast kvar 10% av verksamheten.
Det avfolkas, och allt känns ensamt.

Skolan som jag var på hade 17 elever i klasserna förskola upp till 3:an.
Jag ställer frågan till en av läraren lite smått frustrerat : Men vad lever ni av här uppe ?.
Vi sitter och äter palt, och hon håller på att sätta maten i halsen när min lite annorlunda fråga hoppar ur munnen på mig.
Hon säger: jag har växt upp här ute, men sen flyttade jag in till Umeå när jag var runt 20.
Nu befinner jag mig en någon slags inre kris, eftersom jag sitter med två barn o man och undrar allvarligt, vad jag gör här ute !.
Men det är skönt samtidigt, och det finns ett litet hus nere vid älven. Där sitter jag o lyssnar på tystnaden och jag inflikar, att här är det ju så tyst att det nästan gör ont i öronen..
Hon håller med, och så säger hon att hon skulle vilja köpa det där huset och ha en kamin som man kan sitta o elda i .
Hennes man jobbar på "sågen" och det är landstinget, sågen, och skolan som det finns jobb annars är det ganska så tunt med arbetstillfällen.

På vägen hem hittar jag en fotbollsplan. Det har nog inte spelats boll här på 20 år, och jag går ut o fotograferar.
Gräset är en halv meter, och allt finns kvar, avbytarbänken står vid långsidan och jag kommer på mig själv att bara stå med öppen mun o gapa.
En kungsörn glider över talltopparna och det är … Tyst !!!
Jag googlar när jag kommer hem och så hittar jag ett namn.
Jag ringer upp och frun svarar.: han är på gården o svetsar. men efter en timme ringer han och jag förklarar att jag vill träffa honom.

Jag får lite kort information, och i morgon skall jag dit.
Jag frågar: har du kvar fotbollskorna ?
Ja, säger han, frågan är vad de är..