Fredag. 

Ett möte inbokat vid lunch i Karlskrona. 

Vi har bestämt på KHK´s restaurang borta på arenan.

Väldigt trevligt o god mat, och för en gång skull är jag i den miljön, och kan sätta mig ner o prata utan att känna stress.

Är jag där o fotar SHL hockey är de ju inte direkt läge att slå sig ner o ta en middag..

Efteråt tänker jag svänga inom Blekinge Health Arena, ett testlabb som finns för idrottsmän som helt enkelt vill mäta sin fysiska nivå. 

Jag o "Nanne" som jobbar där, har vid flertalet tillfällen pratat om bilder som de är i behov av, då jag gjort ett antal arbeten där borta.

Jag kommer oanmäld, och inser när jag sticker in näsan att här är det fullt ös.

Ett gäng killar o tjejer som är rullstolsbundna förbereder sig för "beep" test.

Kameran ligger i väskan, och jag plockar upp den. 

Jag inser ganska snart att det inte är direkt läge att prata jobb med Nanne, utan han säger 

Skall jag säga till dom att du tar lite bilder ?

Självklart !!

Jonas är här i dag.. han skall ta lite bilder på er ! Är de okej ?.

Alla instämmer nickandes, o så drar vi igång.

Gänget är handbollspelare. 

Ledaren berättar för mig att Sverige har inget Landslag i handboll i parasport, utan detta är ett representationslag. 

Detta innebär i sin tur att laget inte får några direkta bidrag utan får söka sådana för att existera. 

Men målsättningen är givetvis att vi skall få ett Handbollslandslag.

Vid årskiftet skall man ha en Cup i Sölvesborg.

Jag känner igen en av killarna.

Det är Niklas Almers, som jag faktist hade tänkt o ringa upp förra året för att göra ett sportreportage om.

Tiden rann i väg och jag kände att jag inte hade den möjligheten som jag vet krävs för ett reportage.

Niklas är sprinter, eller var. Nu är det handboll som gäller tydligen.

Han har hittat hem i detta säger Nanne, och det är enormt roligt att se honom att trivas så här.

Niklas har 23 Junior-VM guld och tre juniorvärldsrekord.

Han är en av världens absolut bästa rullstolsåkare.

Här kan du se vad Sveriges radio skriver om honom plus en intervju.

Killen som är på banan jämte under testet sliter som ett djur.

Niklas tar tre tag sedan vänder han på banan.

Allt ser så enormt enkelt ut, han är som en maskin.

De andra bryter en efter en, men Niklas.. han fortsätter.

Till slut bryter han o faller långsamt framåt i sin rullstol.

Jag knäpper några sista bilder, och gänget börjar att samlas inne i en föreläsningslokal.

I morgon ska jag dit igen. 

Först för o träffa ett gäng Triathleter, och sedan är det hockey mot Frölunda.

Triathleterna ja, de var ju dom jag skulle prata med Nanne om.

Vi hoppar det... I denna lokalen är det helt klart bäst att komma oanmäld.

/ Jonas