15 juni 2018

Nationalpark nummer 2.


Stenshuvud.

Fakta:

Sveriges sydligaste nationalpark.
Län: Skåne.
Blev nationalpark: 1986
Yta: 400 hektar
Vandringsleder: från 1,5 till 4 km i väldigt kuperad terräng.
Sevärdheter: Orkideängar, fyren, utsiktsplatsen 97 m/öh från norra och östra sidan.
Vid klart väder kan man se ända över till Bornholm.
Fina badstränder.
Rikt fågelliv med chans till många av sångarna och framförallt Sommargylling.
Väldigt vackra bokskogar med bland annat avenbok.



Efter besöket på Stenshuvud så blir vi mer och mer erfarna.
Vad skall vi packa med oss?
Erfarenheten har gjort att vi numera har insett att det är en sak som gäller.
Vatten! Inget annat.
De parkerna som vi nu går igenom är så pass små, så mat och övrig utrustning känns ganska meningslös.
Kameran är ju så klart ett måste.
Men visst, en handduk och badbyxor är ju också fint att packa ner, när man kan besöka den kritvita stranden och slänga sig i det ljumna Östersjön.
Nu blir det snart semester och vi reser upp till Östhammar.
Målsättningen är minst en nationalpark när vi är där.










Naturum som är starten till alla lederna och som även leder ner till havet.


Inne i naturum finns en fin utställning, och så klart bild på parkens stolthet: Sommargyllingen.


I början av lederna finns det spångar som är väl anpassade för dom som har svårt att ta sig fram, men som ändå vill se och uppleva en del av parken.


Den ena vackra platsen avlöser den andra. Här är vi nere vid bäcken som rinner rakt ut i havet.


Alla leder är väl skyltade. Så du lätt hittar tillbaka igen!

Bitvis var det tuff teräng att vandra i och stigningen uppåt gjorde det inte lättare.



En välförtjänt paus vid fyren. Väldigt vackert belägen


Nu börjar vi komma in i bokskogarna


Fågelsång som nästan var öronbedövande, och den täta skogen gav en fantastisk upplevelse.


Avenboken i sina vackra färger.



Hungriga små fågelungar i en stubbe. Frågan är vad det är för sort?



Ganska snart avslöjade den sig med sin matleverans.  Den Grå flugsnapparen.


Träd som fallit omkull blir fina boplatser till skalbaggar och insekter.


Högst upp på toppen satt en Gulsparv och välkomnade oss. Den sjöng för full hals sitt: en-två-tre-fyr-fem-sex- sjuuu.


En helt fantastisk utsikt från den norra utsiktsplatsen. Kivik ligger nere till höger.


Sen har vi det där med orkideerna. Det här är fläckblomster av varianten, jungfru Mari nycklar.

Tur jag har proffs som jag kan skicka bilder till och få svar. 

Ängsull




En grönvit nattviol.


Jungfru marie nycklar.











21 apr. 2018

Resan genom Sveriges Nationalparker.



Så har vi börjat på vår resa genom Sveriges Nationalparker.

Tanken är att vi skall besöka dem alla, och en del av dom har jag själv redan besökt innan.
Det blir kanske så, att vissa av parkerna kräver flera besök för att upptäcka helt.
Och så klart kommer det att ta tid. 
Det är inget vi skall göra helt 2018.
Sammanlagt finns det 29 stycken nationalparker i Sverige.
Vadvetjåkka längst i norr till Stenshuvud i söder.
Söderåsens Nationalpark ligger strax utanför Röstånga, Ljungbyhed.
Här finns flertalet vandringsleder och vi gick lite över 4 km i dag.
Det var ganska lagom, med tanke på att vi ville se oss omkring och plus att det är väldigt kuperad terräng.
Det kommer att bli fler besök hit, då det finns en led som är lite över 7 km.

Så här skriver naturvårdsverket om parken.

- När Afrika åkte in i Europa reste sig berget Söderåsen. Vid denna tiden fanns det dinosaurier och aktiva vulkaner i Skåne.
I en senare krock sprack Söderåsen upp, och svindlande sprickdalar bildades.
Ni hör själva! 
Och det är verkligen lika fantastisk som de beskriver.
Höjden är 90 meter ner till dalen.
En hisnande känsla infinner sig när man står uppe på "kopparhatten" som ger en fantastisk utsikt.

Här kan du läsa om alla Sveriges Nationalparker






Utsikt, där man ser Kopparhatten till höger.


Promenadvänliga spångar bland vitsipporna.


Inget kaffe smakar så gott som "kokekaffe" i naturen.



Blomman som vi alla längtar efter när våren nalkas, Vitsippan.



Den porlande bäcken längst ner i dalen, där Sädesärlor och Forsärlor flög omkring.


Rårödsspångens källa med kristallklart vatten.



20 feb. 2018

Jacob, Viktor och en av Blekinges äldsta fotbollssupporter.


Under det senaste halvåret har det pågått en dragkamp efter fotbollsspelare i Blekinge.

Så tydligt, att man undrade bitvis om det överhuvudtaget fanns andra lag i södra Sverige.
Tog Mjällby AIF en spelare från FK Karlskrona kontrade FK Karlskrona med att ta en annan från Mjällby.
Vem vann då?

Det vore ju otroligt bra om jag skulle kunnat gett svar på den frågan.

En av de allra hetaste villebråden var just Jacob Bergström.
22-åringen som spelade i Ronneby BK i division 3.
Där öste han in mål och hans storlek och styrka satte stort avtryck på de som såg honom.
Han höll båda klubbarna och media på sträckbänken innan han gjorde sitt val.
Det blev Mjällby AIF.
Varför just mjällby kanske en del av er undrar? och jag kommer kanske att kunna återkomma till det så småningom, och då får vi möjligtvis svaret.
Jag såg honom i träningsmatchen i lördags då Mjällby mötte Kristianstad.
Mjällby hade problem i första halvlek men växte in mer och mer i matchen.
Han kommer att bli farlig den där Bergström.
Stor som ett hus och otroligt stark i boxen.
Det kommer inte vara många som plockar ner den där killen.

Nassir El Aissati var en spelar som Mjällby hade i fjol.
Karlskrona knep då bland annat honom, och han kommer att bli intressant.
En av spelarna i Mjällby sa till mig, 
- jag är tveksam till att jag sett finare fötter på en fotbollspelare någonsin.
-jag fattar inte, att Mjällby inte höll hårdare i honom.

Men, nu gick han till andra sidan länet och där återstå det och se om han har fötterna med sig.
Men så är det ju, att det är föreningen med tränaren i spetsen som avgör vem som skall vara med i truppen och inte vi i media eller alla "förståsigpåare"
Och det är ju en väldig tur.
Samtidigt är det ju rätt spännande att de kniper spelare av varandra.
Då blir det roligare för oss andra att hålla lite extra koll.

Viktor Gustafsson då.
En av de två bröderna Gustafsson som är bördiga från Asarum.
Åtskilliga matcher har jag sett honom och hans broder Jesper.
Och inte att förglömma deras farfar Eric.
Jag trodde faktiskt att Viktor skulle blommat ut mer i FK Karlskrona än vad han gjorde förra säsongen.
Kanske är det dags nu?

Sedan är det ju alltid svår att bedöma fotboll på träningsmatcher.
det experimenteras och testas.
8 April är det dags, då drar det igång.
Och vi håller ju givetvis tummarna för att båda Blekingelagen skall lyckas!

Visst ja, Erik.
En sådan farfar skulle ni haft.
Han är på varenda match och kollar på sina barnbarn.
Förra månaden fyllde han 89 år.
Jag träffade honom i Karlskrona i höstas och tog en kaffe tillsammans med honom.
Jag frågade då, kör du hit själv för att kolla på Viktor och Jesper?
-Nä fan, sa han på sin norrländska dialekt, nu är jag så gammal, så nu får jag skjuts.
Jag tycker han borde fått gratis taxi till matcherna, sponsrat av svenska fotbollsförbundet. 
Den där typen av supportrar växer inte på träd.

/ Jonas 









Jacob Bergström i Mjällbytröjan.



Jubel med Jacobs gamla klubb Ronneby BK






Viktor Gustafsson



Något yngre en vårdag i Asarum


Viktor i FK Karlskrona






Undertecknad med supportern Erik Gustafsson. Då "bara" 88 år.





18 feb. 2018

Linus Miketinak


Linus träffade vi en fredagseftermiddag hemma i Kallinge.
När han var 15 år spåddes han en lysande framtid som hockeyspelare.
27 poäng på 13 matcher talade sitt tydliga språk.
Och då skall tilläggas att han spelade med J18 laget som 15-åring.
Med en otäck mopedolycka grusade hans framtidsplaner och den höll även på att kosta honom livet.
Jag och Kerstin Porshed fick förmånen att träffa honom.
Det blev ett fint möte och jag tycker verkligen att du skall läsa reportaget som Kerstin skrev.
Det lämnar ingen oberörd.
Här hittar du reportaget på BLT webb.




Anna Neah Deutgen.


På senaste tiden har jag gjort en hel del roliga och intressanta reportage för BLT.

Vi var och hälsade på hos Anna Neah Deutgen.
Anna, Thomas och dottern Signe bor utanför Karlshamn i ett fantastiskt vackert hus som Anna mestadels renoverar själv med varsam hand.
Reportaget i BLT hittar du här.








13 dec. 2017

Gömslet


I somras byggde jag mig ett fast fotogömsle uppe hos min svärmor och svärfar, uppe i Gimo
Här är filmen om hur det gick till.

In o kolla så klart !






Gömslet from Jonas Gustafsson on Vimeo.

22 nov. 2017

Den tjugonde timmen.

Tjugo timmar nu.

I över tjugo timmar har jag suttit där ute i skogen och inte fått ner en enda Havsörn.
Börjar det bli drygt funderar ni?
Svaret är: Nej, Absolut inte!

När jag sitter i gömslet, så blir minsta lilla ljud eller rörelse intressant.
En flock domherrar håller till i hasselbusken en bit bort, och de är sagolikt vackra att titta på.
Några Nötskrikor och korpar besöker åteln flitigt.
Jag tar några bilder och studerar dom samtidigt.
Läten, rörelser. varningsrop, bland alla arterna gör att jag kan lära mig att de kommunicerar med varandra.
Snön faller med blandad hastighet och hela skogen kläs in i ett stort vitt täcke.
De blir otroligt vackert, och jag befinner mig bara just här och nu, när jag sitter där.
Gasolvärmaren ger runt 17-18°c i från sig och det känns lyxigt.
Svärmor har brett två fina smörgåsar till mig, som jag håller på in i det längsta.
Kaffet smakar bättre än på den finaste restaurangen, det kan jag lova er!

Men dom är där, det vet jag!
Jag tittar ut bland gran och talltopparna men ser inga örnar.
Det kan vara näst intill omöjligt att upptäcka dom, om de sitt inne i skogen.
Min erfarenhet sedan innan gör att jag vet att de kan sitta som små vålnader inne i bland grenverken.
Följer man dom när de lyfter och sätter sig inne i skogen kan du ju givetvis se dom, men annars är det näst intill omöjligt.

Bonden en bit bort som är jägare, har med en åtel.
Han hade fyra stycken havsörnar nere i söndags eftermiddag berättade han.
Jag började tvivla och sa att mitt ställe är kanske för trångt.
Han svarar  -Det kan du fetglömma.
De har gått ner och ätit på vildsvinsåteln, och där kan du ju knappt inte vända med en bil inne i granskogen.
Jag tänker, "trägen vinner" så är det i denna världen.

I söndags kväll vandrade jag ut kl 22.30 och värmde upp gömslet och installerade mig.
Jag kröp ner i min sovsäck och likt en stor grön gigantisk fjärilslarv somnade jag.
Klockan var ställd på 06.30, och jag vaknar varm om kroppen men med en röd kall nästipp.
Sovsäcken fungerade utmärkt och håller bra mycket längre ner än till de -3°c som det var när jag vaknade.
Det är vildmarkslivet 3.0
Dag två kommer och jag skall sitta till runt 12.00 för att sedan återvända till de södra delarna av Sverige.
Kl: 10.15 händer det något i kroppen och jag känner igen olustkänslan.
Jag håller på att få ett njurstensanfall och ringer omedelbart efter svärfar.
Han hämtar upp mig och jag går under de närmsta timmarna igenom en resa hemma i soffan som jag inte önskar min värsta ovän.
Några timmar senare och lite värktabletter och ett apoteksbesök, så är jag på benen igen.
Under tiden har svärfar lagat bromsarna på sin jeep i garaget och tar en runda för att testa resultatet.
Han kommer in med ett leende på läpparna och säger.
-Jag körde bort till åteln och det kom två gigantiska örnar mot mig när jag korsade åkern.
Helvete va stora de är säger han och slår ut med armarna.

De gäckar mig de där örnarna! Jag visste att de skulle komma.
Förbannat också!
Men jag ger mig inte!
Jag vet att jag håller just nu på med att fotografera en av världens mest skeptiska fåglar.
De sitter och spanar i timmar på minsta lilla rörelse.
Är de osäkra, flyger de till en annan plats.
Eller, svälter sig till döds.
De skulle aldrig riskera att bli överrumplade.
Sådana är dom.
Havsörnarna !
Och jag kommer att fortsätta. Jag kommer aldrig att ge mig.
Sådan är jag!"

Fortsättning följer..





Dag två i gömslet.


Skogen inklädd i sitt vackra snötäcke.

14 nov. 2017

4-1 blev 4-6


Så står jag där igen i båset, som jag näst intill bott i vissa vintrar.
Jag hinner inte knäppa av första bilden förrän Filip Cruseman dyker upp med ett leende på läpparna och säger hej.
Så jäkla kul att någon kommer i håg en!
Matchen går bra, och efter första har vi 2-1 till Karlskrona.
In i halva period 2 har vi 4-1 på tavlan och jag känner, va kul att jag får vara här när det blir en vinst.
Jag går upp och ställer mig i hejaklacken för att få en bild på Mattias och hans hejarklack.
Tanken var ju givetvis att få lite "äntligen" känsla över det.
Men Växjö trycker på och marginalerna är små i SHL.
Matchen slutar 4-6 och bilden på Mattias och klacken får vi ta en annan gång.

Frågan är när?


Reportaget i BLT och Sydöstran som Blekingesport gjort, hittar du  här.