Sommarens minnen tynar bort mer och mer.
I morse fick jag skrapa rutan för första gången.
Kylan tar på mig mindre och mindre, så jag skall inte klaga.
Jag ser verkligen i fram emot att få komma ut de där kalla nätterna.
Att få krypa ner i den där dunsäcken, i -10°c i väntan på att de första Havsörnarna skall dyka upp i gryningen.
Eller att få åka ut med kompisarna i ornitologerna i Januari / Februari och lyssna på ugglorna.
Det är speciellt skall ni veta.
Har man inte hört en lappuggla innan eller en berguv och man lyckas hitta en en sådan där stjärnklar vinterkväll, så glömmer man det inte.
Jag lovar er.
Jag sitter just nu och håller på att färdigställa nästa naturreportage som skall in i BLT.
Jag har laddat fler månader, och de sista bitarna föll på plats för några veckor sedan.
Det kommer att bli bra.
Några veckor till så publicerar vi.
Jag vänder och vrider på de där bilderna.
Det mognar fram, och helt plötsligt sitter jag där med bilderna och är klar.
Under den processen som jag haft där, så har jag varit med om fantastiska ögonblick.
Som den där dagen på ön när jag träffade på de nästan helt nykläckta vitkindade gässen.
Fem stycken låg och tryckte i boet.
Små, små dunbollar.
Någon vecka senare hade mamman tagit ut dom i havet.
De simmade för livet i vattnet och skulle lära sig att äta gräs vid strandkanten.
De dök ner men kom upp lika fort.
Fjäderdräkten var fortfarande så infettad så de kom inte ner.
De hela såg hysteriskt roligt ut, och jag satt där en lång stund och tittade på dom.
Ungefär som om man tar en kork och trycker ner under vattnet och släpper.
De liksom flög upp!
I Början av oktober stod jag på Ölands södra udde och tittade på fågelsträcket.
Sträcket av vitkindade var helt magiskt på tillbakavägen med så klart.
För ni kommer väl i håg i våras?
Den där helgen när det bara vällde in gäss över Sverige och den Blekingska kusten
Folk ringde fågelskådare runt om, och frågade var det var som hände.
Aldrig innan hade vi sett något liknande.
Den 14/5 så sträkte det över 400 000 ! vitkindade gäss över Gö i Ronneby.
Artikeln som jag skrev då kan ni läsa här
Nu sitter jag här och undrar om den där gynnaren på den första bilden klarade sig?
Gick det vägen?
Kanske går den någonstans nere i Holland nu och betar gräs och laddar upp energidepåerna.
När den är klar, så vänder allt igen.
Och jag kommer förhoppningsvis att få sitta där ute i skärgården i början på maj nästa år, för att få möta upp den.
För att få möta upp den, och de andra flyttfåglarna, men framförallt för att få möta upp våren!.
/Jonas
 |
Den Vitkindade ungen 30/5 i Blekinge skärgård. |
 |
Vitkindade gäss på Ölands södra udde, rastar för att beta gräs, och få energi. |
 |
En ungfågel av Grönbena fotograferad i motljuset ute vid kusten sommaren 2017. |
