100-rundan.

På grund av Corona, så uteblev årets 100-runda som vi brukar ha i VBOF´s regi.

Förklaringen på namnet är att när vi har hundra arter äter vi glass, för att fira att vi är i mål.

Göran Andersson är alltid guide på denna exkursionen och jag tycker själv att det är årets höjdpunkt för mig som fågelskådare.

Nu åkte vi själva då all verksamhet mer eller mindre ligger nere.

Start 06.00 från Karlshamn vilket är sovmorgon för en fågelskådare.

Första stoppet blev vid vilan i Kristianstad där det landat en sydnäktergal. 

Efter det Herculesdammarna, Håslövs ängar och sedan drog vi oss ner mot Österlen.

Vi promenerade ett par kilometer vid Drakamöllan vilket kändes i knäna, då det är upp och ner hela tiden. Haväng bjöd på sträckande storlom och smålom och ute i havet låg en art som vi inte kunde sätta, då tuben låg kvar i bilen. Troligtvis några sjöorrar. Art nummer hundra blev gråhakedopping vid Karpalundsdammarna och totalt fick vi i hop 102 arter. Skulle vi haft lite mer flyt och jobbat mer på några lokaler i Karlshamn skulle vi kunnat sätta 125-130 arter är jag helt övertygad om. 

Här har ni artlistan:

Knölsvan

Grågås

Kanadagås

Vitkindad gås

Gravand

Snatterand

Kricka

Gräsand

Brunand

Vigg

Ejder

Knipa

Fasan

Törnsångare

Trädgårdssångare

Grönsångare

Gransångare

Lövsångare

Svartvit Flugsnappare

Entita

Blåmes

Talgoxe

Trädkrypare

Pungmes

Nötskrika

Skata

Kaja

Råka

Kråka 

Korp

Stare

Gråsparv

Pilfink

Bofink

Grönfink

Hämpling

Stenknäck

Gulsparv

Sävsparv

Sydnäktergal

Smålom

Storlom

Skäggdopping

Gråhakedopping

Storskarv

Rördrom

Vit stork

Röd glada

Brun kärrhök

Ormvråk

Tornfalk

Lärkfalk

Rörhöna

Sothöna

Strandskata

Skärfläcka

Mindre och större strandpipare

Tofrsvipa

Enkelbeckasin

Storspov

Rödbena

Skrattmås

Fiskmås

Gråtrut

Havstrut

Fisktärna

Silvertärna

Svarttärna

Tamduva

Skogsduva

Ringduva

Turkduva

Gök

Tornseglare

Större hackspett

Trädlärka

Sånglärka

Backsvala

Ladusvala

Hussvala

Fältpiplärka

Trädpiplärka

Ängspiplärka

Gulärla

Forsärla

Sädesärla

Strömstare

Gärdsmyg

Rödhake

Näktergal

Rödsjärt

Stenskvätta

Koltrast

Björktrast

Taltrast

Dubbeltrast

Kärrsångare

Rörsångare

Härmsångare

Årtsångare.

Pungmesen blev ett nytt kryss för mig. En otroligt läcker skapelse.

Storken i viby.

Storspov på Håslövs ängar.

Baksidan vid drakamöllan där man gjort i ordning marken på vissa ställen för att på så sätt hjälpa naturen. I sanden samlas insekter som bland annat gynnar beståndet av lärkorna.

En ängspiplärka som vi fick fundera lite över. Trädlärka eller trädpiplärka var ett alternativ, men beslutet kom efter granskning i kameran.

Trädkryparen blev vi glada över vid Forsakar. Inte helt enkelt att få koll på.

Strömstaren är en favorit för mig. Jag kör många rundor vintertid för att titta på den, då den övervintrar i bland annat Möruumsån.

Möljöbild med strömstare med 10 poäng. Så här skall det se ut.

Avslutningsvis blev det gulaschsoppa och en glass för att fira att vi var i mål.

Den bobyggande sädesärlan.

Om jag skulle fråga folk i allmänhet vilken fågel de saknar och välkomnar mest på våren, så skulle nog många svara sädesärlan.

De som har sommarstugor eller hus tycker det är fint när den är tillbaka på gräsmattan.

Faktum är att i den gamla folktron så var den hyllad som vårens budbärare.

Och visst är den fin! 

Lätet är några entoniga fraser av "tsiivitt" och med den bågiga flykten är den lätt att känna igen i fält.

Så klart vickar den konstant på stjärten, vilket också är ett bra kännetecken.

När mina föräldrar hade stuga, som kom den runt den 1-5 april till tomten på Spjälkö.

En ganska fin känsla när man kunde sitta i trädgården och höra lätet och konstatera att nu är den här.

Boet låg under några takpannor och brukades år efter år.

I Onsdags var jag nere vid herculesdammarna i Kristianstad.

Mest för att titta på svarttärnan, men då det blåste för mycket för att fotografera den, så gick vi en promenad i stället.

I fågeltornet hittade vi denna lilla fågeln , och det är ju ganska uppenbart vad den håller på med.

Snart ligger den på ägg vilket hon/han gör i ca 12 dagar.

Båda föräldrarna ruvar och arten är monogam.

Med detta menas att de håller i hop livet ut.

Därefter matas ungarna med allehanda insekter i fjorton dagar, sedan flyger de ut ur boet.

Matningen fortsätter ute på fält av föräldrarna ett tag, innan de lärt sig alla knepen att fixa mat själva.

I vilket fall som helst så ser de här ungarna ut att få det ombonat och mysigt.

Eller hur?

Lite avvaktande mot mig, då den inte ville avslöja boplatsen 

Materialet är mjukt och är förmodligen lite torkade växter.

Som en dans, trippade den omkring på trädäcket.

Utanför boplatsen finns miljarder insekter som föda.

En fin granne spatserar omkring och inspekterar domänerna.

Fågeltornet med en fantastisk solnedgång.

Att ha koll på fåglar.

Naturupplevelser skapar många gånger väldigt fina minnen.

Dessa bär vi med oss hela livet och minns ögonblicket där vi upplevde liknande för första gången.

Det kan vara solnedgångar, dimmor som drar in eller kyla på ett fjäll.

När frös du allra mest i naturen?

Vilken solnedgång är den vackraste?

Kommer du i håg dimman som gjorde att till och med du blev skraj?

Var luktar syrenerna som starkast?

Eller som med fåglar, som du fastnat för.

Kanske den där sommardagen när du var liten och satt och tittade på tärnan när den dök framför dig på bryggan.

Tranan som du hittade vid tjärnen i skogen som hade två ungar.

Truten som slukade en hel Ejderunge mitt framför dina ögon.

Du minns det, och när du hamnar i liknande situationer blir du påmind.

Så är det med rosenfinken för mig.

Under några år arbetade jag ute i Munkahus, och där finns en av de finaste lokalerna i Sverige för denna fågeln.

Min far arbetade på samma ställe, och han kunde med sina fåglar.

Ofta när han cyklade ut till jobbet sommartid, så hörde han den och då fick han en paus.

Sen mötte han mig med ett leende på jobbet och sa -jag hörde rosenfinken i morse.

Likadant var det med näktergalen.

Hans sista levnadsår, så körde min mor ut honom med bilen så han fick lyssna på båda dessa fåglar.

Ett stort ögonblick för honom.

Faktum är att jag vid säkert hundratalet rundor aldrig lyckats få en riktigt bra bild på rosenfinken.

Men i går tog Eijer, Christer och jag en runda, som gav resultat.

Jämte bilen ute vid Oxhaga, satt den som om jag skulle placerat ut den själv.

Så nu är den förevigad.

Och vem jag tänkte på när jag hörde fågeln, det tror jag ni förstår.

Sången på rosenfinken kan liknas med en vissling med melodin (pleased to meet you)

Hos oss är den en så kallad datumflyttare.

Det innebär att man kan se och höra fågeln på nästan exakt samma datum varje år.

13-15 Maj är den här, och detta året kom första obsen den 13/5 i Karlshamn

Här kan du lyssna på den.

Högst upp i den lilla busken spanade den av området.

Att höra den är en tradition för de flesta fågelskådarna i Karlshamn

Fullt ställ på sången -pleased too meet you.

Små fröer i munnen avslöjar att den nyss haft en måltid.

En otroligt vacker fågel med det blodröda bröstet och huvudet.

Fullt fokus på maten.

Dammen innehöll inte bara några kacklande grågäss, utan en vilsen andunge.

Men, det visade sig en stund senare att den inte alls var vilsen.

Den var bara hungrig, på mygg!

Helt i sin egen värld simmade den omkring utan att på något sätt bry sig om mig och omgivningen.

Fram och tillbaka i den lilla pölen, i jakt på mat.

Lika lätt som den själv käkade mygg, skulle den kunnat bli ett offer för en hungrig trana eller trut.

Föräldrarna höll till inne i bland trädstammarna och försökte på så sätt få lite skydd.

Jag satt och fotograferade den i säkert en halvtimme, och under den tiden smaskade den säkert i sig ett trettio tal mygg.

Kvällsmat med andra ord.

Vad det är för unge, har jag dålig koll på, men mina vänner som är fågelskådare kommer säkert att klura ut det.

Med siktet inställt på en fjädermygga.

Sekunden senare är måltiden över.

Otroligt fokuserad blick.

Under attacken sprang den nästan på vattenytan.

Utflykt till Spjutsö.

Vi hade planerat en utflykt.

Resmålen hade varierat från Torhamns udde till Hanö.

Vi hamnade på Sjutsö, med korv, kaffe och hembakt.

Glenn, Eijer, Christer, Bertil och jag.

Tanken var att vi skulle fotografera och byta erfarenheter.

Och visst blev de så.

En liten runda på ön blev det, men så hamnade vi vid bryggan, där tärnor, måsar och strandpipare fick vara modeller.

Andra arter som vi hittade, som jag inte träffat på innan på ön var skärpiplärka, och ärtsångare. 

Nu har vi bestämt oss för att träffas en gång i månaden för att upptäcka nya ställen, och byta erfarenheter.

Fortsättning följer.

Dags att packa upp utrustningen. Korv och kakor?

Vitkindade gäss som lättar

Ett hav av styvmorsvioler

Ladusvala som putsar sig

Glenn plåtar och drar en cigg!

Fiskande Silvertärna fotograferad med 160/sek bländare 5,6

Allt för att få rörelse på enbart vingarna.

Samma inställning 160/sek bländare 5,6

Näktergalen, som blev radiokändis.

I  morse hittade jag den första Näktergalen i Karlshamn, som ni säkert redan vet.


En liten film laddades upp (som vanligt) och hamnade på Facebook.
Många gillade, och det betyder ju att det är fler än vi fågelskådare som är bekanta med den här fågeln.
Vi förknippar den så klart med våren och sommar, och jag vet att en del säger -Jag har hört den många gånger när jag gått hem från någon fest, när natten blivit till morgon igen.

Näktergalen sjunger fram till midsommar, sedan går den över till ett entonigt lockläte, tills den lämnar oss för varmare breddgrader, vilket är Afrika.
Att den slutar sjunga, beror på att den fått fram sina ungar.
Så varför sitta och gala i en buske till sin partner, när redan allt är klart.
Naturen är ganska logisk.

Lena König hörde av sig på förmiddagen genom Radio Blekinge och frågade om den var kvar, då de ville göra ett radioinslag om den.
Mats Olsson var i krokarna och letade kontroller genom hitta ut, så jag bad honom köra förbi och lyssna.
Vid 15.00 var vi alla tre på plats och körde live rakt in i hagtornsbuskarna.
Och som den sjöng!
Rakt ut i etern för hela Blekinge.
Här kan ni lyssna på inslaget, med Blekinges mest lyssnade Näktergal.

Bilderna ni ser, är tagna 2017 och 2019 då jag träffade på Näktergalen både i Elleholm och Munkahus.
Och ni tycker säkert som jag.
Den sjunger bättre än den ser ut.

Ett näst intill öronbedövande läte, ljuder ut under sommarnätterna.

Den kan höras flera kilometer, om det är vindstilla.

En typisk Näktergalsbild, långt in bland snåren gömmer den sig.

Lena König har bestämt träff med en av sveriges mest efterlängtade fåglar, Näktergalen.

Mats Olsson spelar in ljudet. 

Sedan laddas ljudfilen många gånger upp på xeno-canto, en webbsida med nästan 600 000 olika fågelläten. 

En del av filerna hamnar säkert i produktioner som film, eller till andra medier.

Uppdraget är slutfört, med bra resultat så klart.