21 apr. 2019

Bland blåsippor, vitsippor och vita blåsippor.


Just nu vimlar det av vårens alla blommor ute i naturen.
Blåsipporna kommer först, och då jag firar påsk i Uppland, får jag på nytt uppleva våren i ett tidigt skede.
Det är minst två veckor senare här uppe.

I går kväll visade en god vän till mig, en bild på blåsippor på facebook.
Trodde han!
Men han fick lite påhopp, som faktist var oförtjänt, då det inte alltid är helt lätt att skilja alla växter åt.
Bilden förställde en Scilla, en blå blomma som oftast växer i stora hav i trädgårdarna.
Blåsippan kan ju med växa i stora hav men är dock lite mer lila.
Små grupper står tillsammans men även enstaka blommor lite här och där.
Dock är den inte så vanlig i trädgårdarna i vilt tillstånd.

Sedan har vi vitsipporna som kommer någon vecka senare, och här uppe blommar de verkligen i hop nu, fullt utslagna.
Vitsippan är inte fridlyst utan får plockas, medan däremot blåsippan har restriktioner hur man får handskas med den.
Du får till exempel inte dra upp växten med rötterna och plantera den i din trädgård, eller plocka för att sälja växten.
Detta är förbjudet i hela Sverige, men i vissa län får man plocka och sätta in den i en liten vas om man så vill.
Dock är dessa blommor helt klart vackrast i naturen där de står, och vill du ha blommor på bordet föreslår jag holländska tulpaner i stället.

Men, det finns också en vit blåsippa.
En ganska ovanlig blomma, men här på gården växer några få exemplar, som vi tittar till varje år.

Så, det är ju inte helt lätt att skilja alla växter och blommor åt.

Själv har jag en app i telefonen, där jag kan söka på färg och sedan klicka mig fram.
Funkar inte appen har jag min kompis Göran!
Han brukar få lite bilder varje år från mina strövtåg, och blixtsnabbt får jag tillbaka ett svar vad jag hittat.


Så, som jag brukar säga om fåglar till folk, säger jag samma sak om växter.

Lär dig någon ny art eller sort varje sommar.
Det berikar faktist dina promenader i naturen väldigt mycket.


/ Jonas













Blåsippan


Vitsippan


Vit blåsippa!


Lägg märke till bladen, som skiljer blåsippan från vitsippan.

Här en blåsippa, fast vit!


20 apr. 2019

Att gå upp när månen går ner.


Livet som naturfotograf kan vara ganska eländigt i bland.

Att stiga upp 04.15 och dra i sig en kopp kaffe för att få liv i kroppen, för att sedan åka ut och lägga sig i ett tältgömsle där det är frost i gräset.
Fingrarna krampar och efter en stund åker skorna av, för att jag måste kunna massera mina fötter varma. 
Det luktar sump, för jag ligger i vassen till en fågelsjö där korna brukar uträtta sina behov.
Det är blött, fuktigt och rent ut sagt för jävligt.


Men det finns en annan sida med!

Sidan som gör att jag fick se en magisk fullmåne gå ner bakom träden.
Att det exploderar av fågelsång längs vägen ut till gömslet.
Som gjorde att jag fick se två stora havsörnar glida in över vattnet, så nära att jag kunde se hur den blinkade och tittande på mig, för att sedan vika undan.
Som gjorde att jag fick sångsvanarna och en stjärtand väldigt, väldigt nära mig.

Som gjorde att jag höll koll på den stora granen där vålnaden brukar landa.
Havsörnen som kan göra sig så liten och smal och nästan omöjlig att upptäcka.
Sedan lyfter den ut över sjön och blir 2.48 mellan vingspetsarna och skrämmer varenda fågel i dess närhet.
Allt kacklande från svanarna som har parnings ceremonier och Gråhakedoppingen som skriker exakt som en stucken gris.
Som att få se Skedand, Brun kärrhök, Enkelbeckasin, svarthakedoppingen och hundratals krickor.

Om det väger upp allt elände?

Lätt!



En gammal Havsörn viker undan.


Fullmånen på väg ner


 Sångsvanar i parningslek



Spejaren, den som misstänker att allt inte står rätt till


Den vackra Stjärtanden

Vålnaden i trädet, en ung havsörns favoritplats