Den bobyggande sädesärlan.

Om jag skulle fråga folk i allmänhet vilken fågel de saknar och välkomnar mest på våren, så skulle nog många svara sädesärlan.

De som har sommarstugor eller hus tycker det är fint när den är tillbaka på gräsmattan.

Faktum är att i den gamla folktron så var den hyllad som vårens budbärare.

Och visst är den fin! 

Lätet är några entoniga fraser av "tsiivitt" och med den bågiga flykten är den lätt att känna igen i fält.

Så klart vickar den konstant på stjärten, vilket också är ett bra kännetecken.

När mina föräldrar hade stuga, som kom den runt den 1-5 april till tomten på Spjälkö.

En ganska fin känsla när man kunde sitta i trädgården och höra lätet och konstatera att nu är den här.

Boet låg under några takpannor och brukades år efter år.

I Onsdags var jag nere vid herculesdammarna i Kristianstad.

Mest för att titta på svarttärnan, men då det blåste för mycket för att fotografera den, så gick vi en promenad i stället.

I fågeltornet hittade vi denna lilla fågeln , och det är ju ganska uppenbart vad den håller på med.

Snart ligger den på ägg vilket hon/han gör i ca 12 dagar.

Båda föräldrarna ruvar och arten är monogam.

Med detta menas att de håller i hop livet ut.

Därefter matas ungarna med allehanda insekter i fjorton dagar, sedan flyger de ut ur boet.

Matningen fortsätter ute på fält av föräldrarna ett tag, innan de lärt sig alla knepen att fixa mat själva.

I vilket fall som helst så ser de här ungarna ut att få det ombonat och mysigt.

Eller hur?

Lite avvaktande mot mig, då den inte ville avslöja boplatsen 

Materialet är mjukt och är förmodligen lite torkade växter.

Som en dans, trippade den omkring på trädäcket.

Utanför boplatsen finns miljarder insekter som föda.

En fin granne spatserar omkring och inspekterar domänerna.

Fågeltornet med en fantastisk solnedgång.