Den andra sidan.

Den finns!
Tro mig, jag har sett den så många gånger nu.
Starkaste minnet av den, var när Mjällby åkte ur Superettan 2015.
Adi Terzic satte sig på huk framför mig och grät.
Deras mentala tränare Fanny Sunesson försökte trösta, och få honom på fötter.

I dag fanns dom där bilderna där också på fotbollsplanen.
Men ni såg dom inte!
Det gjorde jag.
Ni som var där, tittade så klart på när Asarums damlag tog klivet upp till elitettan.
Det var ju därför jag också var där, för att bevaka åt Blekingesport
Laget firade med champagne och fyrverkerier.

På andra sidan stod en målvakt och grät
På den sidan fanns Jitex, som inte nådde fram.
För andra året i rad missar dom chansen att ta sig upp till elitettan.
Då kom tårarna där med.
Proppen går liksom ur.
Allt faller samman som ett korthus, och förmodligen infinner sig bara en stor, stor tomhet.
Jag skulle inte vilja sitta på den bussen på väg tillbaka till Göteborg i kväll.
Där är tyst, det kan jag lova er.

Men på Best Western i Karlshamn är det inte tyst.
Där firar nämligen Asarums Damlag sin trumf, och herrlaget hänger på, då dom klarade sig kvar med nöd och näppe i division 2.
Sådan är fotbollsvärlden.
Jag har följt Asarums damlag ganska många år nu.
De blir så när man jobbar som fotograf på en tidning.
Det är i med och motgång, och det är helt fantastiskt av få vara där, vid de där tillfällena.

I morgon möter Mjällby Kristianstad på bortaplan.
Det känns som om att det är mycket medgång där nere på listerlandet nu.

Tänk om!
Tänk om tårarna från 2015 byts ut mot champagne och raketer om några veckor.

Adi Terzik och Fanny Sunesson 2015 då Mjällby åkte ur superettan